Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1870, sida 1

lyst ut, och påståendet är derföre tills vi dare åtminstone obestridt. Att hans huf vud vid handhafvandet af generalguver nörsembetet skulle sättas på några svåre prof, är icke heller att antaga, och hittills har man äfven sett honom nästan uteslutande uppträda som en reaktionens automat. Det vöre tvifvelsutan ettsmicker att antaga, att de reaktionära mått och steg han tagit skulle gått icke blott genom honom, utan ur honom. Jag bör dock från denna allmänna regel göra ett undantag, i afseende å hvilket han troligen handlar med en viss spontaneitet, ehuru hans vilja äfven här fullkomligt sammanfaller med viljan hos de rätttänkande personer, som skickat honom oss på halsen. Det är nemligen i fråga om hvad man kunde kalla hans grekiskt-orthodoxa proselytmakeri, ty synbarligen sväfvar det för herr grefvens tanke som en ljus framtidsdröm att er gång få se finnarne omfatta den allena saliggörande grekiskt-orthodoxa religionen. Ått grefven söker i sin mån medverka till detta mål, härleder sig både från hans egen bigotta stämning och från hans kända och proklamerade uppfattning, att alla under ryske kejsarens spira förenade folk äro en enda stor familj, hvilken familjs trefna ro han naturligtvis önskar betryggad genom en fullkomlig religiös samstämmighet. För att småningom realisera denna familjefaderliga tanke i hvad oss finnar angår, har grefve Adlerberg vidtagit följande åtgärder: 1:0 infört fyra bönestunds-dagar inom vår evangelisk-lutherska kyrka, nemligen på kejsarens födelsenamns-, tronbestigningsoch kröningsdagar. Grefve Adlerbergs mening säges hafva varit den att få ett påbud utfärdadt om dessa högtider, enligt hvilket de komme att betraktas som andra kyrkliga högtider, då intet arbete inge förrättas, men vår häraf uppskrämda senat, hvilken icke hade patriotism och mod nog att opponera sig emot denna skandal, gensköt i stället herr grefven och nemställde till kejsaren om fyra bönestunder, sådana de sedermera påbjödos. 2:o har grefve A. sökt att göra så myccet väsen af den grekiska kyrkan som nöjligt, och bland annat på ryska påskvatten vid midnatten infört kanonad, lvilcen stör andra religionsbekännare i deras nattliga ro.