af Stiftelsens många tryckta skrifter, so förkunnare af det muntliga ordet och skull kunna utöfva ett stort inflytande, om de ras förmåga motsvarade hvad stiftelse med dem afsett. Deras antal är f.n. 10( Plera bland landets ordinarie prester gynn kolportörsverksamheten, under det andr söka motsätta sig densamma. En prest man från mellersta Sverige skrifver ti stiftelsens styrelse att det är behof af mång och förenade krafter till motarpetande a det andliga mörkret. Orsakerna till dett mörker uppgifver prestmannen vara förs och främst hans egna embetsbröders fiendt lighet emot läsarne, ringa nit i sitt ka h neologiska predikningar. Detta ål r han, och man måste deruti in imma, det äldsta hindret för en san och lefvande kristendom. Men så har, en list prestmannens äsigt, tillkommit någo 5 är , kanske ännu svårare och mera gonen fallande och dermed afser han di ut sagdt i hvarannan stuga uppdy ande ölkrogarne, hvilka äro den enda hit tills synliga frukten af det på många hål sd mycket beprisade frihandelssystemet. Jag har kursiverat dessa märkvärdiga ord : alt utrota ölkrogarne vill prestmanner nda Evangeliska Fosterlands-stiftelsen: i Han menar att dessa ocks ro användbara mot de antikyrkliga bap tisterna, som uppkommit derigenom, tillägger han mycket riktigt, att folkets reli glösa behof icke kan tillfredsställas af der sparsamt utdelade, ofta nog magra och sastlösa andliga spis, som i kyrkorna utdelas en gärg i veckan, hvarför det tager den utväg det kan för att tillfredsställa själens behof. Huruvida kolportörerne kunna tillfredsställa detta behof, blifver dock en annan fråga. Ä Evangeliska Vosterlands-stiftelsen klagar öfver det otrosgift, som Liljas, Renans m. fl. otrosskrifter spridt öfver åtskilliga orter i landet. IIvad tyckes om sammansättninsen Lilja-Renan?! I dessa orter lära kolportörerne hafva stora svårigheter att bekämpa och de rymma snart fältet, finner man, så snart det gäller en verklig strid. Kolportörernes rapporter äro för öfrigt, om möjligt, ännu innehållslösare än provinsombnudens och naturligtvis bära de spår af deras författares brist på bildning, då de nämnde ombuden deremot till större delen tillhöra de bildade klasserna. Åtskilliga kolportörers berättelser sysselsätta sig mera med dem sjelfva och deras fysiska svagheter än med den sak, för hvilken de skulle ver Ingenstädes finner man den kraftiga l kådning, som är enda grunden till det andliga rikets förkofran. Otta utgöra rapporterna en osmaklig nonsens, och man kan dock vara öfvertygad att den försigtiga styrelsen icke utvalt de stycken, som äro mest stötande för en bildad allmänhet. En kolportör klagar ganska uppriktigt öfver att hans kunskaper äro så ringa, oaktadt han begagnat undervisningen i det a missionshuset på Johamisberg i han tillägger: , Satan använder ofta detta vapen mot mig för att a mig nedslagen, ängslig och ovillig att SI vittna om Herren; ty mitt högmodiga hjerta är icke nöjdt med att vara riktigt enfaldigt. Jag har funnit, att det är bland det svåraste att vara och förblifva vid enfaldigheten. Den kolportören skulle bearbeta sex församlingar, ,i hvilka mörker, andlig död och okunnighet råda, säger han: Hela den förlidna veckan gick jag omkring i skogarne och samlade menniskor omkring Ordet, men jag träffade på denna tid icke något Guds barn, såvidt jag kunde förstå; och det har blifvit mig igdt, att inga troende finnas på hela det stora område, som jag då reste öfver... Det har blifvit honom sagdt, dermed nöjer han sig, utan att närmare forska derefter ch utan att göra några vidare försök att något för den sak, han skulle bef . Han tröstar sig med att det finnes ,en och annan ljuspunkt här i detta hednamörker, hvilka lysa såsom stjernor på en nattlig himmel och det är hos dem han med välbehag hvilar sig och hemtar kraft till hvad han kallar ,nya missionsresor. En annan kolportör, också utgången från IIenlandsmissionsskolan på Johannisberg, —