Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1870, sida 1

ned framför honom, och den inträdande tystnaden följde helt naturligt på de betydelsefulla orden, hvilkas djupa innehäll liksom kräfde utrymme i tid att sänka sig ned och taga fäste i ungersvennens själ. Nu fästade biskopen sin djupa blick på Nils och fortsatte: — Du har kämpat, du har kämpat i skuggan af Ilerrans välsignelse, son, och derför har du segrat. Du bär din lycka inom dig, hon kan ej stälas dig ifrån. Tro blott ej, att striden är slutad ...nej, nej, den äkta riddarkedjan vinnes cj annat än genom en vakt med svärd i hand, som varar lifvet ut, och templet der du aflägger din riddarvakt är det som har jorden till golf och himlen till hvalf, och när den vakten är slut och du träder ur templet ut i lifvet...i det rätta lifvet, då hängs kedjan om din hals af våra hädangångne store, af Sanct Erik och af Engelbrekt, och himmelens härskaror ropa dervid sitt haleluja! Tårarne stego härvid den gamle mannen i ögonen, och hans röst darrade, när han fortsatte: — Herren har förunnat sin tjenare att bevittna din morgonvakt ... Snart, snart skall jag stå inför dem deruppe. Men glad kan jag föra till dem en helsning, att ännu klappa hjertan af dugande dygd i Sveriges land ...Jag arme, gamle man, som går här fläckad af menedens rostfläck ... har du förbarmat dig öfver mig, Herre... Ser du i misskund ned på din tjenare? Den gamle var djupt rörd. Han tryckte båda händerna för sitt ansigte och kunde, oaktadt ban gjorde våld på sig, icke återbålla en häftig snyftning. Men så småningom lade sig den våldsamma rörelsen, och han blef åter herre öfver sig. — Ljuft har ditt tal varit för mig, min son, det har varit som balsam för mitt hjerta ... Du kan med godt samvete gifva det kostbara smycket åt den heliga kyrkan. Vid ett helgons bild skall det ligga som ett segertecken afvunnet den onde