A. är ock en i statsförvaltningen bepröfvad man och har fortfarande åtnjutit den nya riksdagens förtroende att vara ordförande i bevillningsutskottet. Såsom talare har han väl ej alltid kunnat vinna förtjent gehör inom Andra kammaren, men hans ord hafva dock alltid mottagits med stor aktning. Hans inträde i rådkammaren stärker dennas nuvarande karakter at redbarhet, fosterlandssinne, insigtsfullhet och humanitet, allt egenskaper, som äro egnade att ingifva aktning och förtroende. Det återstår att erfara, huruvida frih. A. förmår att åt de konsultativa statsråden häfda den betydelse de böra ega, men hvilken de synas vara på väg att förlora, i det på dessa regeringsledamöter blifvit lagda särskilda ärenden från de öfriga departementerna, hvilka dessas chefer, öfverhopade som de äro af göromål, hafva haft svårt att handlägga, och beträffande hvilka fördenskull en arbetsfördelning blifvit inom konseljen införd. En sådan anordning torde dock böra betraktas endast såsom tillfällig, beroende af förhållandenas tvång. De tre konsultativa statsråden böra, enligt vår upptattning af departementalstyrelsens mening, bilda den kollektiva enheten inom rådkammaren, hvilken modifierar å ena sidan den personliga regeringen och å den andra departementschefseller minister-styrelsen, hvilken eljest kan blifva alltför oinskränkt. För att de konsultativa statsråden skola intaga en sådan plats, böra de i afseende å löner och anseende stillas ullt i jembredd med departementscheterna, snarare öfver in under dem, och böra dessa platser då icke vara läroplatser för nybörjare, hvarpå dessa kunna bilda sig för duglighet att förestå ett departement, utan snarare vara platser för afgångna departementschefer, hvilka här kunde med mindre ansträngning följa de vigtigare regeringsärenderna och bereda it regeringssystemet enhet och konseqvens. Så skulle, i denna tid, de rätta minnen på dessa platser hatva varit: LxC:n De lieer, frih. Gripenstedt och grefve Henning Hamilton, förutsatt att de kunnat komma