Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1870, sida 1

2— — I var så stor, att endast en ringa del af åskådarne kunde få plats på de gator, genom hvilka processionen passerade. Kyrkan var öfveruppfylld af inbjudna gäster, hvaribland ministrarne Andrassy, Gorove, Stavy, Eötvös, IIorvath m. fl., deputerade och medlemmar af öfverhuset, den berömde ledaren af majoriteten i underhuset Franz Deak m. fl. Kl. 3 e. m. började den kyrkliga ceremonien, under hvilken franciskanerpriorn Piry höll minnestalet. Efter det en kör hade afsjungit en af den ungerske kompositören Mosony författad kantat, bars kistan ur kyrkan. Kl. 4 satte sig processionen i rörelse, och det påstås, att 100,000 personer slöto sig till densamma. Straxt efter likvagnen gick den aflidnes hustru, grefvinnan Antonia Batthyany, åtföljd af sin son Elemer. Efter begrafningens slut öfverlemnade en deputation till grefvinnan en guldnyckel till grafven. Morgonen derefter fann man den plats i Ofen, der Batthyany blifvit afrättad, prydd med ett lagerträd och en lampa. , Neue freie Presse anser, att ungrarne valt en olämplig tidpunkt för denna fest, enär genom densamma minnena från de sorgligt bekanta åren 1848 och 1849 måste återuppfriskas. Det bör emellertid anmärkas, att festen utgick från Pesths borgerskap, samt att hvarken regeringen eller medlemmarne af riksdagen officielt deltogo i densamma. FRANKRIKE. Det har väckt stor uppmärksamhet i lagstiftande församlingen, att icke ministern för de offentliga arbetena, utan utrikesministern besvarade den af Mony väckta interpellationen angående jernbanan öfver S:t Gotthard, och utrikesministerns tramställning om uppskof med interpellationens behandling gifver en berättigad anledning till den förmodan, att regeringen lägger särskild vigt på denna fråga. Visst är, att det just nu — omedelbart efter det nordtyska parlamentet i sitt slutmöte den 26 Muj antagit bevillningen af de såsom bidrag till Gotthardsbanan stipulerade 20 millionerna — i Frankrike råder mycken oro i och för detta jernvägsförslag, hvilket man tillägger en politisk karaktär, som kan bli farlig för Frankrike i mer än ett afseende. Unligt ett meddelande till den i Brissel utkommande ,, Mem. politique, lärer den nordtyske ambassadören i Florens, grefve Brassier de S:t Simon, just kort före grefve Bismarcks afresa till Varzin hafva fått till åliggande att ,,på hvarje sätt motarbeta vissa tendenser hos den italienska regeringen, som understödjas af köpmansståndet i Norditalien, och som gå ut på att gynna projektet om en jernbana genom Simplonpasset, hvilket förslag gynnas af Frankrike. För en opartisk betraktare vill det synas, som om denna fråga kommer temligen post festum till behandling i lagstiftande församlingen. I November 1859 afslutade Schweiz med Italien, Baden och Nordtyskland en öfverenskommelse, enligt hvilken det sjeltt skulle bidraga med 20 millioner francs till anläggningen, Italien med 45 millioner samt Nordtyskland och Baden med 20 millioner. Vid konferensen i Bern bestämdes det än vidare, att öfverenskommelsen skulle vara ogiltig, så framt icke den nödiga summan — 55 millioner — var åstadkommen före slutet af Maj 1870. I början voro åtskilliga svårigheter att öfvervinna både i några af de schweiziska kantonerna och i Nordtyskland; men omsider har förenämnda votum i det nordtyska parlamentet gifvit utslaget. Ministern Delbrick förelade en utförlig skrift om Gotthardsbanans politiska och kommerciella betydelse; de nationalliberala deputeradena Micquel och Sybel understödde saken på det ifrigaste; slutligen förklarade äfven grefve Bismarck, att ,en bjudande politisk nödvändighet fordrade upprättandet at en direkt förbindelse mellan Tyskland och Italien genom ett neutralt land som Schweiz, hvilket icke berodde af någon stormakt. I Sybels tal hette det: ,, Verket är af stor politisk betydelse för det ömsesidiga förhållandet mellan Frankrike, Tyskland och Schweiz. Genom att antaga förslaget om S:t Gotthardsbanan, skall det nordtyska parlamentet åt sig uppresa en minnesvård af större EKS SN REST TAP TR AASE: