Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1870, sida 3

. Industriellt. Ingeniörföreningens tidskrift innehåller artiklar, som erhålla en allt större betydelse för Sveriges industri. Bland uppsatser af allmännare intresse uti årgången för 1869 påpekar Stockholms Dagblad ,,studier öfver trä-pappers-massesuabrikationenk, på grund af anteckningar under en resa i Tyskland sistlidet år, meddelad af signaturen C. Frågan rörer en industri af stor betydenhet redan för närvarande och som otvifvelaktigt har en nnu större framtid. Då ingeniör Heinrich Völter år 1846 kom på den tanken, att i stället för växtfibrer af lin och bomull använda träfibrer till pappersfabrikationen och gjorde ett försök med en ganska enkel maskin, afsedd att i ett trästycke slita fibrerna från hvarandra, så var detta första försöket i denna riktning och den anspråkslösa början till en industri, som redan sysselsätter tusentals menniskor och som inom kort skall betydligt nedsätta priset på en vara, som numera är föga umbärligare än kläder och töda. Trämassan kan lämpligt användas ej blott vid pappersfabrikationen, utan äfven troligtvis snart nog till åtskilliga stuckaturarbeten, menar uppsatsens författare. Den pressade och med en ringa mängd bindemedel försedda torkade tiämassan öfverträffar betydligt i hårdhet och styrka det trä, hvaraf den blifvit tillverkad, kan skäras, poleras oeh lackeras; inpregnerad med något skyddande ämne, motstår den äfven atmosferens inverkan. Arkitektoniska prydnader, ornamenter, tafvelramar, delar af möbler 0. s. v. kunna med fördel deraf tillverkas. Så har industriföreningen i Hannover i sin permanenta utställning vackra prof på denna industri. Det enda hittills använda sättet att tillverka trämassa för pappersfabrikation består i att bromsa en träkloss mot en roterande slipsten samt genom siktar sortera den afslipade massan i finare och gröfre, hvilken sednare del återföres till den ursprungliga slipapparaten, den s. k. defribören, eller till en särskild derlör afsedd apparat, s. k. raffinör, der den söndermales till den sinhet, att den genomgår siktarne. Den genom siktarne gångna fina massan uppsamlas antingen i stora rektangulära afsatskistor, hvilkas sidor och botten utgöras af fin metallduk, derifrån den, sedan största delen af vattnet afrunnit, upphemtas och pressas i plattor samt försändas i denna torm till förbrukningsorten; eller ock går den direkte från siktarne till en pappmaskin, som upptager den i form af papp, i hvilken form den sedan afyttras. Anordningen af en fabrik för tillverkning af träpappersmassa bör, erinrar uppsatsen i ingeniörtidskriften, bestämmas både med afseende på dess omfång, den disponibla drifkraften och tillgång på råämne samt afsättningsortens närmare eller aflägsnare läge och de transportleder, som för varans afsändande måste tagas i anspråk. Den ersorderliga drifkraften vid denna fabrik är jemförelsevis ansenlig — ungefår 20 skålpund massa erbålles pr dygn för hvarje hästkraft — hvarigenom tillverkningspriset i icke obetydlig grad bestämmes af priset på dritkraften. Då i Sverige ångkraften är 20 till 100 gånger dyrare än vattenkraften, så är tydligt, att en sådan fabrikation här icke kan med utsigt till vinst drifvas med ångmaskin. Men anställer man en jemförelse mellan förhållandena för den ifrågavarande fabrikationen i Tyskland och Sverige, så finner man att dessa äro i många afseenden vida fördelaktigare här än i Tyskland. Priset på trä är här fullt 50 procent billigare; vattenkratten förekommer här utan all jemförelse rikligare. Då i Tyskland ett vattenfall på 100 hästkrafter hör till sällsyntheterna, så förekomma hos oss dylika på 500, 1,000, ända till 10,000, för att icke nämna Trollhättan på 130,000 bästkrafter. Det är visserligen sannt, att för en stor del af Sverige finnas under vintermånaderna inga billiga transportmedel, men dels kunna vi hoppas, att detta i en snar framtid genom nya jernvägar blir i någon mån afhjelpt, och dels lemnar råmaterialets billigare pris den svenske fabrikanten ett öfvertag, som tillåter honom att i trots af den nämnda olägenheten konkurrera