Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1870, sida 3

Danmark. Äfven i Danmark gifva anslagen i militärbudgeten anledning till brytningar mellan regeringen och representationen. Vid den i Onsdags började förhandlingen i folkethinget af finanslagen, vände sig debatten om inkallande af förstärkningsmanskapet och en del af reserven, hvarmed förenats vissa utgifter till beklädningen, hvilka åtgärder af ministören ansetts så nödvändiga, att den gjort dem till en kabinettsfråga. Lagthinget hade bisallit regeringens förslag, dock mot en icke ringa minoritet. Det gällde nu, om denna minoritetens mening skulle vinna seger i folkethinget eller ej. Situationen synes hafva mycken likhet med våra egna förhållanden. Regeringen åtnjuter allmän aktniag, men har likväl emot sig en demokratisk opposition i solkethinget, hvilket i öfrigt, med allt förtroende till regeringen, icke vill obetingadt antaga alla dess förslager, utan påyrkar besparingar, framförallt i militärväsendet. Det gäller nu icke någon stor summa — den lärer ej uppgå till mer än c:a 60,000 riksbdr — men mera en besparing såsom princip. Såsom man af det i dagens nummer införda telegram erfar, har folkethinget biträdt lagthingets minoritets förslag, att förstärkningsmanskapet icke skall inkallas — majoriteten var här 57 mot 44 — samt derefter äfven förkastat förslaget rörande reservens inkallande med 62 röster mot 39. Följden deraf har blifvit, att grefve Friis minister ingifvit sin afskedsansökan, hvadan alltså vårt naboland nu! befinner sig under en fullständig ministerkris. Det bör tilläggas att grefve Friis, efter sin egen förklaring, i alla fall önskat afgå, då hans krafter ej längre medgifvit honom att bekläda det mödosamma kallet af konseljpresident. ; När ministeren icke ville förklara att den, äfven om dess förslag bifölles, komme att någon längre tid qvarstanna, fanns för dem, som voro emot de nämnda förslagen, intet skäl att frångå sin mening, utan kunde då, förmenade de, ministrarne afgå så godt först som sist. — Det ifrågavarande beslutet kan således näppeligen betraktas såsom ett misstroendevotum till ministeren.