Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1870, sida 1

7. 5 der nu IIerrans ande är, der är sfrihet. Med anledning af denna text visade talas ren, huru endast den frihet, som är af , Herrans ande, är den rätta friheten, emedan menniskan endast, när hon af denna -ande blifvit frigjord från begärens och Isjelfviskhetens träldom, kan verka för Guds rike på jorden — den enda verksamhet, e hvars frukter äro oförgängliga. Han til. lämpade detta på det borgerliga samhället och uttalade en önskan och förhoppning, att denna riksdag måtte hafva gjort nägon nytta, samt slutade med att nedkalla Guds välsignelse öfver dess nu afslutade arbete. Kamrarnes ledamöter begåfvo sig derefter till rikssalen. En kort stund efter det de intagit sina platser infunno sig på kungl. läktaren den kungl. familjens medlemmar med sin uppvaktning, och straxt derefter begaf sig konungen till rikssalen, åtföljd af statsrådets ledamöter, norske Isstatsministern, högsta domstolens ledamöter, serafimerriddare och öfriga, som i dylika processioner bruka deltaga. Sedan konungen intagit tronen och riksmarskalken äskat ljud, framträdde efter hvarandra kamrarnes talmän och höllo sina afskedstal, hvarefter chefen för civildepartementet, statsrådet Adlercreutz, uppläste riksdagsbeslutet. Sedan riksmarskalken derefter ånyo äskat ljud, höll konungen följande Tronsal: Gode Ilerrar och Svenske Män! Det riksmöte, som vi nu afsluta, kommer att i häfden intaga sin plats bland dem, .spm icke verkat stora och genomgripande förändringar i statsskicket eller i den borgerliga lagstiftningen. I de ämnen, angående hvilka önskningar om förändring väl gifvit sig tillkänna, men utan att riksdagen kunnat inom sig komma till öfverensstämmelse och klarhet, ställas på styrelsen fordringar om ett kraftigt ingripande. Jag skall alltid samvetsgrannt vinnlägga Mig om allt, som kan bidraga till våra sambällsinrättningars fullkomnande. Genom vidtagna grundlagsändringar i fråga om de rättigheter, som tillkomma främmande trosbekännare, hafva vi gifvit ett ojäfaktigt bevis på den fördragsamhet emot olika tänkande, som svenska folket redan länge hyst. Statsregleringen är af Eder uppgjord utan tillökning i någon af skattebördorna. Detta har icke kunnat ske utan inskränkningar i do af Mig begärda anslag, jemte samlade besparingars anvisande. fluruvida statens inkomster komma att i verkligheten uppgå till de af Eder beräknade belopp, kan endast framtiden utvisa. I detta ögonblick kunna vi med goda förhoppningar skåda mot kommande dagar. Företagsamheten i borgerliga yrken har börjat återvinna sin spänvstighet, och för landtmannen står det innevarande året lika rikt på glädjande löften, som det sistförflutna var välsignadt af alla goda gäfvors Gifvare. Med förtröstan, att det skall oss förunnas att vid nästa möte under gynnsamma förhållanden och med enig samverkan främja det älskade sosterlandets trygghet och utveckling, hemförlofvar Jag Eder nu, och förblifver Eder, Gode Herrar och Svenske Män, alle samtligen samt hvar och en isynnerhet med all Kunglig Nåd och ynnest städse välbevågen. Det af första kammarers talman, grefve Lagerbjelke på rikssalen hållna afskedstal var af följande lydelse: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Innan riksdagen nu afslutas, anbåller första kammaren, att inför E. K. M:t få frambära utItrycken af sin djupa vördnad och undersåtliga tillgifvenhet samt att dermed få förena en från hjeritat gående önskan om lycka och välsignelse för konung och konungahus. och spanade utät udden, från sken Ca ida man efter några få ögonblick j ville at