nig in i frågans detaljer. Om ock förslaget vore aslattadt i allmänna ordalag, så innebure det ätminstone att riksdagen ej vore nöjd med elementarläroverkens nuvarande organi ation. Hr Lyttkens var af den åsigt. att om ingen k aulle detta kunna tydas såsom om riksdagen ausåge allt väl bestäldt. ir Rund; gren crinrade om ordspråket: Man börjar med en kaahpnål och slutar med en sillverskål. Betraktar ilan, sade tal., åtskilliga mox rörande den allmänna rätten och det öde dem inom rikeu gen vederfares, så vore man d att värda om ordspråket och säga så: ja med en siisverskål och sluta med en knappnål. Åtminstone föreföll det honom som om den ifrågavarande metionen rönt ett liknande öde, då nan er vit den afsåg ingenting mindre an en sförandrad pan för undervisningen vid elementarläroverken; då i denna lysande silfverskål sedermera inlades en broschyr, som lofvade bristernas afhj bene och ett uiskottsutlåtande, som påtog sig det dryga ansvaret att kunna ordna läroverket så, att det sedan skulle erhålla ro; då slutligen Andra kammaren omfattade densamma med välvilja. men densammna under Första kammarens behandling blifvit utsatt för samma äfventyr som en talare förut en gång anmärkte om sprit, att den nemlig on afdunstar, så att blott litet vatten bli å På samma sätt hade af den ande r blott on liten knappnål blitmen den ade dock varit tillräcklig att mna Skola sn i laga att erhälla Å lxvari den, enligt hr eckletikministerns yttrande, befinner sig, och ansåg . följaktligen utt en skrifvelse ej borde aflåtas, lugn. g h ärpå sade hr Tenta, att om ten kuappnål blifvit qvar af förSå borde den dock icke förkastas, ty med ikt litet iastrument kunde man hindra personer alt somna in, Icke heller hv Iedin fann denna lilla knappå es värd att föraktas; ty i brist iustrument kunde den tjena till utt öppna en besiutlig böld. Iir Hensstyön ty ckte icke om att man begagnat sig at ordspråk och hemtat föga smukliga ler irån patolegien. Man had: talat om bölder undrade, hvarföre man ej äfven nämnt klar. IIr Bergström motsatte sig lsens aslätande, enär det väsentligaste iel, racd läroverken enligt hans åsigt laborera, e vore det af motionären uppgifna, utan den ndigheten, att de båda bildningslinierna blitvit förenade och liksom de siamesiska tvillingarne bömda att framlefva ett sorgligt lif, utan tillfälle ill sjeltständig utveckling enligt lvarderas egenomliga uppeitt. Ur A. Icundbäck, som ånyo erhöll ordet, repliade hr Rundgren och anmärkte att dennes ikning af Första kaminarens beslut ganska mycet eriurade om det sätt hvarpå en annan hög auktoritet, också väl känd inom kyrkan, påstods olka bibeln. Det resultat, till hvilket kammaren en kom, sörordades dessutom af hrr Medin, d och v Geijer.