Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1870, sida 1

ven känna Bocchus samt M. Aurrelii Cotta såsom sabrikanter. Det sistnämnd namnet bevisar, att äfven romare af god samiljer använde sina slafvar i fabriker. Flera kärl visa spår af långvarigt bru samt lagning. De äro funna i det fordn Cheruskerlandet, dit romarnes varaktig herravälde ej sträckte sig. De båda asia tiska gudomligheterna på skålarne antyd egarens förbindelser med Asien och isyn nerhet Syrien. Af detta skäl tycks myc ket tala för professor Wiesclers antagan de, att kärlen kunna hafva tillhört Varus ståthållare i Syrien, samt torde vara ct byte efter slaget i Feutoburgerskogen. Vis serligen finnes det äfven andra möjlighe ter, och de lärda ha uppställt tillräcklig sådana. Bruket af silfverkärl var mycke sutbredt sedan det första århundradet för Christus, till och med bland frigifna. Re dan på Tiberii tid hade romerska köpmär nedsatt sig i Marcomanlandet; sedermerhafva enskildta bosatt sig kanske ännt slängre in i det germaniska landet, isynnerhet i och för bernstenshandeln, som sedan Neros tid bedrefs omedelbart af romarne samt ofta gick genom Ulbens och Weserns områden. Kärlen kunna ha tillhört en sådan köpman. Men han måste ha varit mycket rik (efter våra begrepp) och haft ett stort bushåll. Skulle han väl ha varit oförsigtig nog att medföra sin rikedom till de tyska vildmarkerna? Troligare är, att cherusker hemfört kärlen från ett plundringståg. Huru härmed emellertid än må förhålla sig, så kan nutiden lyckönska sig åt fyndet. Ty jemförelsevis få antika arbeten af ädel metall ha undgått omsmältning, och Hildesheimerkärlen täfla med de bästa romerska, som någonsin blifvit funna. Kärlens materiella värde är icke synnerligt stort. 107 skålp. silfver å 30 thaler preuss. ert skulle betalas med 3,210 thaler. Det arkäologiska värdet är deremot oskattbart. Denna oberäkneliga skilnad är af stor betydelse i kärlens nyaste historia. Ty med sjelfva anträffandet och silfrets fortskaffande till Berlin är denna historia icke afslutad. Enligt våra lagar, tillkommer upphittaren af ett föremål 10 procent af dess värde. Silfvervärdet af Hildesheimer-fyndet utgör ungefär 3,300 thaler; då man således gaf de lyckliga upphittarne 500 thaler i hittelön, ansåg man dem mer än tillräckligt belönade. I Hildesheim voro åtskilliga personer emellertid af en annan mening. Då det blef bekant hvilket uppseende fyndet väckte inom vetenskapliga kretsar, och hvilken framstående plats det intog i Borlins museum, försökte några advokater i Hildesheim, ej utan vissa politiska biafsigter, öfvertyga de soldater, hvilka funnit skatten, att de erhållit en mycket för liten hittelön; man borde ha beräknat dess belopp icke efter silfvervärdet, utan efter det arkäologiska värdet. De rådde dem att till en början vänta, tilldess de åter äflagt soldatrocken, ty då kunde de med större kraft fullfölja sina anspråk. För ut utröna syndets verkliga värde, skulle le derefter påyrka, att kärlen försåldes på slentlig anktion, och af det belopp, som lenna auktion inbringade, skulle de fordra 10 procent! Hvar och en inser, att detta ar barbariska rådslag. Det vetenskapliga ntresset, som är förherrskande i denna råga, fordrar, att fyndet förvaras i ett: nuseum. Att just Berlinermuscet fick inörlifva det med sina samlingar, är helt ch hållet tillfälligt samt en bisak; men s ill en offentlig, för alla tillgänglig saming höra ovedersägligen dylika saker. Men 1 zenom en försäljning på auktion skulle ärlen hafva råkat i fara att bli skingrade si ch kriogströdda i verlden, att falla i del: nest olika privata händer, att måhändasi mderkastas förvandlingen till modernt sariksarbete, men i alla händelser gått för-: orade för det vetenskapliga intresset. Ifråäavarande råd voro dessutom ganska tve-si ydiga äfven ur rättsenlig synpunkt. Ty ; 1 1 8 nligt lag skall hittelönen beräknas endast ster det värde, som det funna föremålet : ger i det allmänna lifvet. Ett föremåls rkäologiska värde är imaginärt; det kan ppskattas endast af kännaren och eger ngen kurs i det vanliga lifvet. I alla fall ade Ilildesheimer-syndet varit utsatt för ETSI — hvaria Hh i3i3i —