Men just detta omisskänneliga sträfvande att ytterligare förstärka det tyska elementet har hos czekerna, polackerna och de andra slaviska stammarne framkallat en ökad misstrogenhet och missbelåtenhet. Den czekiska tidningen ,,Pokrak förklarar: ,,Den österrikiska krisen är ännu icke mogen; hvad än må ske, kunna vi icke ännu hoppas på någon verklig befrielse. Tidningen , Narodny Listy varnar att gå in på koncessioner, som icke återgifva den böhmiska nationen sin fulla frihet och ställa den jemubördig vid sidan af magyarer och tyskar. Böhmen är — på grund af dess storlek och egendomliga, nationella förhållanden — det land, som en blifvande minister mest måe fästa afseende vid, om en varaktig örsattning skall åstadkommas. Ett kabinett, i hvilket icke Böhmen på ett rättvist sätt är representeradt, skall genast möta samma motstånd, som det nyligen afgångna. Den rörelse, som f. n. råder i Prag, är också ett bevis på, att det czekiska partiet vill tillförsäkra sig den andel i händelserna, som tillkommer detsamma. Den 4 dennes hade 50 medlemmar af den böhmiska adeln och det högre presterskapet hållit ett möte hos grefve Joseph Nostitz, hvilket räckte långt inpå natten. Dagen derefter var det möten i czekernas politiska föreningar. Den 5 d:s på aftonen voro på gatorna plakater uppslagna, som sammankallade hufvudstadens befolkning till en högtidlig gudstjenst vid Wenzels-statyn, med anledning af det tyska kabinettets fall. Denna demonstration synes dock ej ha kommit till utsörande. En af de förra czekiska riksrådslemmarne, d:r Matusch, har tillsändt slovenernas politiska klubb i Laibach ett lyckönskningstelegram, i anledning af slovenernas utträde ur riksrådet. ,, Vi helsa med glädje — heter det deruti — slavernas gemensamma politiska uppträdande på den väg, som skall föra oss till seger. På alla de olika ministerlistor, som de czekiska tidningarne meddela, intaga naturligtvis böhmiska medlemmar en framstående plats. Den 6 dennes offentliggör Narodny Listy tvenne listor. På den första figurerade namnen: Miklocic, Kellersperg. Bielsky (Prags f. d. borgmästare). Kaller, Unger, Stremayr och Lasser; på den andra: grefve Clam Martinita, frih. Petrino (från Bukovina), Dubsky, Lichhoff och baron linti. Enligt mera trovärdiga meddelanden skulle kejsaren och rikskanslern Beust redan den 4 d:s ha vändt sig till grefve Leo Thun, som emellertid ej är benägen att mottaga någon underordnad ställning i ett kabinett Potocki. Grefve Leo Thun spelade år 1848 en framstående roll som böhmisk ansvarig minister, och efteråt som österrisk kultusminister. IIvad som f. n. mest står i vägen för hans inträde i kabinettet är, att rikskanslern och han ha vidt åtskiljda äsigter i en del religiösa frågor. Emellertid ha alla ministerlistor, som hittills förekommit, icke kunnat anses som annat in godtyckliga kombinationer. Enär det icke finnes något enda politiskt parti, som har en så afgjord betydelse, att det kan hamöltiga ar loadningan ss lännor