Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1870, sida 1

samt granskande hvarje hörn i rummet. Sedan ban derpå åter stält lyktan ifrån sig, vände han sig till Magnus. — Intet menskligt öra kan höra oss — sade han — och hvad de döda beträffar, så skada de oss icke! Jag är redo att höra det budskap I medfören från vår nådige herre, konung Erik! — Det låter konung Erik helsa eder, drots Krister, och genom eder alla dem, som äro och vilja förblifva hans trogna män — yttrade herr Maguus med en stämma, som nästan tycktes antyda vrede öfver hvad han hade att säga — och det låter han säga eder genom mig, att han nästkommande vår, så fort isarna gå af vattnet, vill draga här in i riket med all sin makt och samla sina trogna män omkring sig och göra en räfst med sina fiender, att de skola blekna dervid! I främsta rummet litar han på eder, drots Krister, och när en gång lugn återvändt i hans riken, skall han hålla eder skadeslös för allt det omak I haft för hans skuld! Detta är konungens egna ord. Drotsen stod en lång stund efter, sedan herr Magnus slutat, utan att säga ett ord. Han såg ned framför sig och tycktes helt och hället fördjupa sig i sina tankar. När han slutligen såg upp på herr Magnus, hvilade bans blick genomträngande och skarp på honom. — I, Magnus Bengtsson — sade ban derpå helt långsamt — I, som hafven hafv tillfälle under de sista åren att närmare taga kännedom om konungens, vår herres, tankar och planer, hvad sägen I till detta konungens budskap? — Intet! — svarade herr Magnus, och åter uppstod ett ögonblicks tystnad. — I siunen dock väl — började derpå åter drotsen — att hvad som här är af yttersta vigt ir att känna, hurudan konung Eriks rätta mening är om så väl det som nu tilldragit sig i riket, som om hvad han vill, att hans män skola göra till hans ankomst hit, eller om de blott skola af