Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1870, sida 1

bida denna, samt huru ban kommer och huru han vill att slotten skola kunna hållas honom till handa. Ty det skolen I helsa konung Erik, att under den tid, som ligger emellan nu och islossningen i vår, kan sådant tima, att han icke eger i Sveriges land ett slott, der han trygg kan sätta sin fot. — Om allt detta, hvarom I spörjen, känner jag intet! — uttalade sig herr Magnus. — Fåvitsk hafven I kommit till så vigtigt ett möte, som detta med mig i vär konungs ärenden, förlåten mig det, herr Magnus Bengtsson — yttrade drotsen, skenbarligen stött öfver den kuuglige budbärarens hållning och förbehällsamhet — Och det månden I veta, att så väl eder fader, som edra farbröder kan konung Erik till fullo lita på ... något som, att döma af edra korta svar, icke torde vara fallet med eder, ty ären I konung Eriks vän, så månden I ock vara det med hans vänner. Mig veterligt finnes icke mer än en i hela eder slägt, som står konungen emot, och det är edert syskonbarn, marskens sven, Nils Bosson. — Nils Bosson! — eftersade Magnus, men tonlöst, nästan som om det namnet fallit sig helt naturligt att uttala i den tankegång, som drotsons ord hos honom framkallat. — Ja väll — återtog drotsen — och viljen I ställa eder på hans sida, så sägen det rent ut. Mig synes det eljest, som om I skullen vilja tjena tvenne herrar, och då kunnen I blott göra half tjenst ... — Sådana ord, drots Krister, lika sig illa för eder mun! — utbrast Magnus och reste stelt sitt hufvud — Magnus Bengtsson är en brottslig och en biltog man, men den han tjenar, den tjenar ban ärligt, och det kunnen I lägga eder på hjertat och minnas, när tiden kommer, herr Krister Nilsson, att kan jag en gång välja mellan min fader och mitt syskonbarn, mellan eder och marsken, så skolen I se mig på Nils Bossons och