Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1870, sida 1

antik-kabinett beger sig ned till det souterrainen belägna gemm-och myntka binettet, i förväntan att enligt tidningar nes uppgifter der finna silfverskatten, s gör man snart ett ganska nedslående rön man söker förgäfves siltverkärlen blan de derstädes utställda föremålen. Ma vänder sig till en vaktmästare. Dess herrar, hvilkas åliggande det är att lemn de besökande upplysningar, bete sig allti som om hvarje ord, hvarmed de besvar en fråga, kostade dem en del af deras in komster. Frågan efter Hildesheimer-silf verfyndet tycks dessutom väcka ett syn nerligt misstroende hos dem. Man erhål ler regelmässigt ett undvikande, om ej et groft afvisande svar; vaktmästaren nedlå ter sig icke ens till att meddela hvad mar bar att iakttaga, för att vinna inträde: helgedomen, der skatten förvaras. Förhållandet är, att man i musei byrå måste förskaffa sig tillstånd att bese kärlen. Jag har ännu icke kunnat utforska orsaken till denna bestämmelse, som strider emot det vanliga bruket. Med tillståndskortet i handen återvänder man till musei souterrain och kan nu hoppas att blifva litet höfligare bemött af vaktmästaren. Man föres till ett serskildt, tillslutet kabinett; det öppnas, och full af arkeologiskt intresse riktas blicken på de utbredda skatterna. På ett stort bord, under väldiga glasskifvor, ligga der dessa kärl, som försatt den lärda verlden i berättigad uppståndelse. Kärlens vigt utgör omkring 107 skålpund med ungefär 95 procent silfver, 3 procent guld, 2 procent koppar samt något jern. Många bland kärlen äro helt och hållet eller delvis förgylda, många zirater emaljerade. IIandtagen och bottnarne äro arbetade särskildt samt sedermera sastlödda, ty de afbryta ofta ziraterna. Vi ha således ett fabriksarbete sramför oss. Inskrifterna på 24 pjeser berisa, att arbetet är romerskt, och bokstäfvernas form häntyder på förra hälften af vår tideräknings första århundrade. Denna omständighet förklarar det oerhörda uppseende, som kärlens påträffande väckt inom de lärda kretsarne. Kärlens form och prydnader taga dessutom det största konstnärliga intresse i anspråk. De flesta ziraterna bestå af höga reliefer, och märkvärdigt nog äro de betydligaste bland dem (fullständigt utarbetade bröstbilder) anbragta på kärlens insida. De flesta äro drikua af silfverbleck och derefter massivt fyllda samt fastlödda. På flera märkes en efteråt anbragt ciselering. Kärlens antal uppgår till nära 80. Låtom oss betrakta de förnämsta bland dem något närmare: 1) En diger kittel, 14 tum hög, 12 tum i diameter; den är utan zirater, men till densamma hörer en med reliefer af murgrönsblad smyckad bygel, hvars ändpunkter äro arbetade i form af svanhufvuden. Den sammanlagda vigten är nära 16 fl. 2) Ett klockformigt krus, 11 tum högt, 13 tum i diameter, med enkla graverade zirater, vigt 7!(, dl. 3) Ett dylikt kärl, 1 fot 2 tum högt, 1 fot 2!, tum i omkrets, vägande 21 17 c. På dess yttre sida finnas höga reliefer; på den ena sidan (det motsvarande stycket på den andra sidan fattas) två gripar, E ( från hvilka en hög vattenväxt höjer sig, som är förbunden med blomsterrankor. Mellan rankorna simma bläckfiskar och stora kräftor, hvilka nakna gossar, som s( stå på rankorna, äro sysselsatta att fånga. Den ene har redan en fisk på harpu-! nen; en annan angriper med en treudd en JI stor kräfta, mot hvilken en fisk girigt styr ! kosan; en tredje gosse svänger en treudd l mot en fisk, som har en kräfta i munnen, e 0. S. v. 8 4) Ett rundt, likformigt fördjupadt och! inuti förgyldt bäcken; den bästa pjesen af hela fyndet. På bottnen finnes en myc-v ket hög relief af Minerva. Ton sitter på å en klippa, med kroppen vänd åt höger e och hufvudet åt venster; kon är iklädd en hjelm, öfverst smyckad med tre ssinxer,2 på hvilkas hufvuden tre tagelliggare sy-s nas; vidare en underrock samt en öfver-s rock, hvilken sistnämnde öfver bröstet är!r virkad med guld. Sin venstra arm slår iUn AO — drotsen, då det git om och for nu fram so ttning på hvad öfver jorden, jagande i fö