Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1870, sida 1

sin afgång ur kabinettet af Giskra oc Herbst underhand varit uppmanad att de ånyo inträda, enär man icke var obenö gen att göra polackarne ganska betydlig koncessioner; men han tillbakavisade dett anbud med mycken bestämdhet. Den po litiska betydelsen af grefve Potockis upp drag att bilda ett nytt kabinett är tydli gen det, att minoritetsprogrammet nu skal blifva regeringens ledande tanke. Riks kanslern Beust och hans vänner Taaffc Potocki och Berger ha således segrat öf ver den majoritet i kabinettet, som för nå gra månader sedan tvang dem att begär: afsked. Det nämnda minoritetsprogrammet dateradt den 26 December 1869, innehål ler visserligen icke några positiva försla ger till författningens och riksrådets ny: organisation, men gifver dock några vin kar om, i hvilken riktning den nya mini stören skall framgå. För det första uttalar sig programmet mycket bestämdt emof oktrojerandet af en ny vallag, som skulle ingripa i landtdagarnes författningsenliga rättighet att välja riksrådets medlemmar Derefter betecknas följande väg som den lämpligaste för utjemningen af de många svårigheter, som på den sednaste tiden mött regeringen. Det nuvarande riksrådet skulle upplösas tillika med samtliga landtdagarne; genom nya val skulle appelleras till ett nytt riksråd, som skulle taga under öfvervägande de förändringar, som kunde vara ändamålsenliga både i vallagen och i riksförfattningen i sin helhet. Hvarken den galiziska landtdagens ,resolution, eller czekernas ,,deklaration skulle bilda utgångspunkten för förhandlingarne med de slaviska kronländerna; deremot hoppas man, att det skall lyckas att finna en annan basis, som mindre frubbar rikets sammanhang och enhet. Sådane äro hufvuddragen i det s. k. minoritetsprogram, som nu skall genomgå sitt eldprof. Dess ändamål är en kompromiss mellan VestÖsterrikes särskilda stammar med hjelp af en — , mild federalismå. De förklaringar, hvarmed de slaviska deputeradena — 30 polacker och 12 medlemmar från Bukowina, Istrien, Görtz, 0. s. v. — i riksrådets möte den 31 Mars anmälde sitt utträde derur, äro korta och fyndiga. Polackerna förklarade, att de efterhand kommit till den öfvertygelsen, att riksrådets och ministerens majoriteter, eledda af ängslig omsorg för en af rikets folkstammar, gjort till ett sormligt regeringssystem att förvägra de andra nationaliteterna en motsvarande sjelfständighet. Ett sådant system måste leda till split och upplösning i rikets alla delar. Det tyska kabinettet hade omsider genom att föreslå nödval tillåtit sig rentaf ett ingrepp i de särskildta kronländernas försattningsenliga sjelfständighet. Derföre ansågo de polska deputeradena sig böra nedlägga sina mandater i den galiziske landtmarskalkens händer och förbehöllo landtdagen i Lemberg den fullständigaste handlingsfrihet. De 12 andra slaviska deputeradena förklarade, att de måste anse sitt qvarblifvande i riksrådet omöjligt, eftersom sjelfva regeringen angrep landtdagarnes rättighet att välja riksrådets medlemmar, samt att de icke kunde vänta något gagneligt resultat af en församling, som icke ens hade velat taga i öfvervägande det förslag till utjemning af de nationella stridigheterna, som inlemnats af deputeraden Petrino (från Bukowina). Denna demonstration får sin betydelse leraf, att den sker på samma gång af ett detydligt antal medlemmar, d. v. s. mer in 1:del af det redan förut mycket förninskade riksrådet. Af de 17 länder, som — enligt 1867 års konstitution — skulle — C—