nästa cortesmöte uppläste Robledo denna skrifvelse, förklarande, att den vore helt och hållet salsk. Becerra medgaf då, att detta bref äfven föresallit honom försalskadt, sedan han jemfört detsamma med andra skrifvelser från Milagro, der stilen var mycket olika. Becerra hade haft detta bref ända sedan sistl. Juli månad, och det klandrades på det högsta i cortes, att han efter så lång tids förlopp väckte på tal en fråga, som han sjelf ansåg så tvifvelaktig. Den allmänna meningen gjorde sig således gällande, att en man, som så lättsinnigt angripit en deputerads heder, icko längre kunde vara medlem af regeringen, och Becerra var klok nog att gifva vika för denna opinion. AMERIKA. Förhandlingarne angående DBinghams amendement till den föreslagna lagen för lugnets återställande i Georgien gåfvo anledning till on vigtig parlamentarisk tilldragelse, som i en korrespondens från Washington omtalas på följande sätt: För första gången har en neger i senaten hållit tal, hvilket motsågs der med en spänning, som yttrade sig på många olika sätt. Gallerierna voro öfveruppfyllda af en publik, i hvilken negerelementet var förberrskande, men äfven de hvita voro talrikt representerade. I diplomaternas loge fanns ingen enda plats ledig. Ansedda senatorer lemnade sina platser för att uppmuntra den man, som nu skulle aflägga det stora profvet för sig och sin race. Nepresentanternas hus var öfvergifvet af dess talangfullaste och inflytelserikaste medlemmar, emedan de ville bevista detta möte i senaten. En djup, högtidlig tystnad uppstod, då senatorn Revels reste sig. Redan hans första ord förrådde en säkerhet och klarhet, som lugnade hans vänner och tillintetgjorde hans motståndares förhoppningar. Ilan talade mot Binghams amendement och för sin race, hänvisande på ett Iugnt och objektivt sätt på det goda förhållande, som negrernå ådagalagt både under och efter inbördeskriget, samt gjorde anspråk på statens skydd mot de förföljelser, som för närvarande riktas mot dem. Med djup tystnad åhördes talet, som räckte en halftimme. Talet var intet oratoriskt mästerstycke, men utmärkte sig genom sin klarhet och sin sedliga hållning långt öfver de tal, som man vanligen får höra i senaten. Revels eger icke sädana lysande gåfvor som Fredrik Douglas, men är en djup tänkare och har i synnerlig grad den förmågan att gifva uttryck åt sina tankar och änslor. Då han hade slutat sitt tal och lugnt begaf sig tillbaka till sin plats, framträdde en mängd framstående senatorer till honom, lyckönskande honom och tryckande hans hand. Med anledning af presidenten Grants sanktionerande af lagen om negrernas rösträtt, har han riktat ett serskildt budskap till kongressen, i hvilket framhålles, huru denna lag ålägger negrerne att göra sig värdiga sina nya rättigheter, samt att den förut föredragna racen icke måtte lägga hinder i vägen för de nya medborgarne för deras framåtskridande. Presidenten uppmanar i budskapet kongressen till vidtagande af åtgärder för folkundervisningens höjande, ,,på det alla, som äro i åtnjutande af politiska rättigheter, må ha tillfälle att förvärfva sig kunskaper. I slutet af budskapet heter det: ,, Endast om så sker, skola de förhoppningar, som man hyst om detta tillägg till törfattningen, blifva förverkligade. Förbittringen öfver ,,Oneida-affären är stor i Förenta Staterna. Alla tidningar, äfven de moderataste, fortfara att på det biltraste anklaga befälhafvaren på , Bombay och fordra hans exemplariska bestraftning. Bitterheten torde knappast lägga sig, om icke engelska regeringen tager allvarsamt ihop med saken.