Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1870, sida 1

RR undrade derför mycket hvarföre voteringarne icke togo sin början, och man trodde sig redan ha sått en förklaring öfver anledning dertill, densamma förklaring nemligen som jag omtalat och hr Wern bestridt. Jag kan icke gå i god för att den är riktig, jag förklarar det öppet; men jag ber att få fästa uppmärksamheten på, att jag stödt min uppgift på ett ,,det säges, och det vidhåller jaga att den förklaring öfver dröjsmålet, som jag uppgifvit, varit ganska allmänt omtalad. Jag har icke dolt för Eder, hr Res daktör, att mina sympatier voro för Sevalla-banan, medan frågan om densamma var öppen, och att de sedan vände sig till nihilisterna. Ni vet också mycket väl att man i ögonblick af stark partispänning vanligen umgås och samtalar sörnämligast med personer, som stå på samma sida, hvilken man sjelf tillhör. Det är således helt naturligt, att, hvad jernvägsstriden beträffar, det varit uppfattningen och föreställningarne på den nihilistiska sidan och bland Sevalla-banans anhängare, som jag för Eder rapporterat. Om dessa föreställningar varit skefva, och om på denna sida en och annan uppgist kommit i svang — såsom t. ex. den om anledningen till dröjsmålet med voteringarne, — hvilken kan befinnas ogrundad, må så vara; men hvad jag kan försäkra är, att jag gifvit Eder del af dessa föreställningar och dessa uppgifter sådana de förekommit, och Ni saknar helt visst icke, hr Redaktör, andra kanaler till kamrarne, genom hvilka Ni kan förvissa Eder att så varit förhållandet. Till slut ett ord om anledningen hvarföre jag väl utförligt sysselsatt mig med detta ämne. Det har skett icke blott för att från mig afvända misstankan om någon uppsåtlig förvrängning af fakta, utan jemväl derföre att jag anser det här vara fråga om tilldragelser och förhållanden, som icke sakna sin historiska betydelse. Vår politiska samtidshistoria är icke så rik på stoff för framtida betraktelser, att icke forskaren skall egna sin uppmärksamhet åt och söka förklara det fenomenet, att den De Geerska ministeren, till hvilken landet står iså stor tacksamhetsskuld, sfter hand samlade emot sig en alltmer växande majoritet inom den nya represendationens Andra kammare. Och om än värvid flera andra samverkande orsaker agas med i räkningen, skulle den dock lifva ofullständig och uppfattningen al ituationen skef, om man icke äfven egdade behörig uppmärksamhet åt det inlytande, som ministörens hållning i jernägsfrågorna vid 1870 års riksdag utöfade på dess ställning. Det bör derföre cke heller af samtidskrönikören förbises. . D3