Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1870, sida 1

RIKSDAGEN. Sammanträden Lördagen d. 2 April. De vid denna riksdag väckta förslagen till förändringar i nu gällande kommunallagstiftning förevoro till behandling i begge kamrarne, och resultatet häraf blef, jcko blott att lagutskottets eget obetydliga förslag förkastades, utan äfven alla de andra till följd af Första kammarens beslut i frågan. Denna kammare upptog till diskussion ensamt utskottets hemställan, att vid val till kommunalstämma för landet skulle ingen få utöfva rösträvt för större antal röster än som svarar mot en tiondedel af kommunens hela röstetal. Diskussionen i Första kammaren öfver denna fråga upptog trenne timmar, men den förste talare, som i få ord yttrade sig för afslag, hv Carl Ekman, anmärkte, att han skyndade sig att begära ordet, cnär i motsatt fall den lyftade talmansklubban torde fallit, utan att någon hunnit uttala sig för afslag. Den nästföljande talaren, lir De Mare, yrkade deremot bifall, äfvenledes med några få ord; han trodde ej, att den, som tilläfventyrs egde större delen af en sacken, derför ock egde mesta förståndet. IIr Berger ansåg förslaget formelt orimligt, ty funnes inom en landtkommun mindre än tio röstegare, så skulle förslaget beröfva hvar och en af dem hans rösträtt. Fr v. Koch yrkade återremiss för att få detta närmare utredt. Grefve Oscar Mörner anmärkte, att under den tid, då de äldre kommunalförfattningarne ännu gällde, igen klagade öf:er förtryck, och yrkade afslag äfven denna gång, såsom han gjort redan de trenne föregående riksdagar, då denna fråga förevarit, enär inga fo ingar i f gans ståndpunkt sedan den sista dagen rum. Mot såväl detta påstående som mot br Ber gers formella betänkligheter inl hr e. Gegerfelt sin protest, enär väl åtminstone en naadring egt rum, nemligen ,rättsbegreppets s a utveckling (skratt). Tal. fruktade e. all till utskottets hemställan skulle särde vrändra Första kammarens sammansättning, just på grund af det dubbelt indirekta sätt, hvarpå valen till densamma egde rum, genom landstingens medlemmar, de der äfven i sin ordning utsågos af särskildt valda elektorer. Hr Faze trodde, att bifall skulle tillfredsställa, om ej de radikala, så åtminstone den stora allmänheten. Frih. Stjernblad ville ej bygga sitt afslag på så lösa grunder som formella skäl, utan på den fasta grund, som man egde rätt att fordra af denna kammare och som han tyckte att motionärerna och utskottet ej nog beaktat, då de ännu en gång framlagt detta förslag. IIan trodde att de stora jordegarne vida mera oegennyttigt bevakade så väl den fattige landtarbetarens som kommunens och statens fördelar, än hvad med de medelstora jordbrukarne är fallet. På det öfver klagade förtrycket inom landtkommunerna från de högst beskattades och högst röstberättigades sida trodde ej denne talare. Af en motsatt åsigt var deremot hr Rydin, som anförde exempel, der inom en landtkommun, åtminstone från bolags och fabrikers sida, sådant förtryck egt rum, och som li ledes framdrog exempel från andra länder derpå, att öfverallt, der vid rösträtts utöfvande afseende fästes vid förmögenhet, gälde principen om ett faststäldt maximum af röster. Frih. A. C. Raab fann löjligt att tala om nödvändigheten af att fastbålla så strängt vid konscdvensen, som frih. Stjernblad yrkat, att kammaren måtte göra, enär i sådant fall alla relormer omöjliggjordes. Sjelf önskade han bitall till utskottets förslag. Det märkligaste anförandet var det, som hölls af h. exc. justitiestatsministern frih. De Geer, icke från ministerbänken, utan från hans plats såsom representant. Då man sagt, yttrade tal., att kommunalfrågan kommit i ett annat skick derigenom, att en inskränkning i rösträtten medgifvits inom städerna, ville han fästa uppmärksamheten derpå, att ett maximum af rösträtt vore mera af behof påkalladt i städerna än på Jandet. I städernas kommunalangelägenheter ingår nemligen en mängd kostsamma anordningar för trefnad, snygghet och beqvåmlighet, som lända mera till nytta för de högre be