Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1870, sida 2

förvandlad till majoritet, i den mån segersruset från Sadowa hunnit afdunsta. Sjelfsua militärstaterna kunna ej i våra dagar sexistera annat än på grundvalen af det borgerliga och fredliga arbetet, och så skola sde för sin egen tillvaros skull nödgas göra eftergifter åt det industriella lifvets och dess vilkor — frihetens kraf. Det lider intet tvifvel att ju det är dennu uppgift, upprättandet af ett fast soch varaktigt fredstillstånd, grundadt på solkheväpningens starka försvarsmakt, som nu föreligger Europa, utgörande den onndgängliga konseqvensen ar de nya statsskick, hvari den lagstiftande och skattebeviljande makten öfvergätt till det borgerliga samhällets representanter. — Lösningen af denna höga uppgift skall icke försiggå utan långa och häftiga strider, så länge monarkien gör sig solidarisk med militärismen, i stället för att söka sin ära och styrka i folkens välstånd och frumgångar på den högre odlingens bana. Men då en hög och sann id6 en gång klart framstått inför menniskorvas ögon, så skall hon segra trots ett sådant motstånd, och monarkien skall, lika litet som pålvedömet, kunna ailtför länge hindra den upplysta solkuljan att göra sig gällande. Ty denna gör sig litteligen qvitt en hinderlig statssorm, hvilken man skulle sördraga så länge den vore oskadlig, äfven om dess positiva gagn blott tillhörde traditionen. De Europas furstar, som förmå något skåda in i framtiden, borde hre skynda att göra sina sredseforsil ar till något annat äv ett diplomatiskt skrymteri. I stället för att uppbygga hvarandra med skådespelet af bajonetter och kanoner, borde de söka sitt beröm i nyltiga samhällsinrättningar, i vetenskapens, konstens, den allmänna bildningens och det fria, friska näringslifvets blomstring, m. a. o. i nationernas högsta möjliga kultur. Nu giller frågan: är det en omt en Wopi, a och hoppas detta af det ärftliga furstedömet, eller är det förenligt med dess väsen och ide? Vi antaga det sednare. men skulle detta antagande vara en illusion, så är det, såsom sagdt, den hinderliga statsformen, men icke folkets odling, som måste vika. Under rubriken.Tidningsöfversigt läses i Posttidn. följande: Åtskilliga tidningar hatva tillråknat konungens nådgifvare den utgång, jernvågstfrågan erhöll vid dess sednaste behandling af riksdagen, och förmenat dem hafva begått en inkonsqvens, eller något ännu sämre, då de, efter att harva talat för Sevalla-linien, likväl röstade för 8. ien. Hvad först påståendet om rådgilvarnes inflytande på ingår, så bevisar det en ytterlig okunnighet om verkliga förhållandet och de olika bevekelsegrunder, som i den slutliga för båda kamrarne gemensamma voteringen tillvagabragte en majoritet, till hvilken konungens rälå med endast tre röster bidrogo. Riksdagens protokoller kunna vittna om, att om rådgitvarnes inflytande något förmått, så hade visserligen icke Söxallalinien fallit. Men deremot tro vi oss med full såkerhet veta, att, sedan Sevallu-linien fallit, rädgitvarne icke ens försökte, hvad som i alla händelser skulle varit förgäf 2 tölva något inflytande på den tysta gemensamma voteringen emellan de två återstående al tiverna, ehuru de at statsrådets ledamöter, som tillika äro riksdagens, icke lära dolt för nagon, som frågade, att de föredrogo att rösta för Sala-linien framför att rösta med de s. k. nihilisterna. i Statsrådets ledamöter skulle i sanning hafva förinkonseqveut, om de först tillstyrkt K. M:t att föreslå norraoch östra stambanornas byggande af staten, men sedermera, blott för det sdagen I. i asscende på en del af norra stambanan icke ansåg den före tningen vara den fördelaktigaste, hade öfvergifvit hela systemet och förenat( sina röster med deras, som ville, att staten skulle med ens upphöra att gu j gar och lemna äfven de redan påbörjade stambarorua ofullbor dade. Den östra banan, som kom under omröstning efter den norra, hade nemligen ovilkorligen sallit för Sala-anhängaraes hämnd, om den norra förut bade bliwit atslagen, och häruti låg tvifvelsutan den största faran af att rösta för a slag å den norra. Men äfven oafsedt detta, lärer det väl idigt vara bättre att få en bana till Norbergs ig och Norrland, som går genom Sala, än j att icke få någon bana alls. ( ehuru betydliga belopp tecknades för en Jernväg från Upsala gunom Dannemora och vidare till Margrethehill, och 350,000 rdr jemväl blefvo tecknade i Stockholm för en bergslagsbana öfver Sevalla, så lärer väll: dernu, vid den tid voteringen egde rum, svårligen 4 kunnat anses ligga någon säkerhet för, att dussa banor skulle komma till stånd, helst om vilkor derför förutsattes statsanslag, som majoriteten inom riksdagen, sannolikt icke haft stor benägenhet att : bevilja. Vi förtänka ingen att hafva en annan åsigt om 1 hvad som var klokast att göra; men vi påstå, att konungens rådgifvares handlingssätt i de amne! icke allenast läter förklara sig utan all förutsättning af påtryckning från ett eller annat håll, utan , ock att deras uppträdande till förmån för nihilismen skulle utvisat en omkastning i åsigter, som icke varit dem värd Statsregleringen. IA.-B.lises: Sedan numera, genom de gemensamma omröstningar, hvilka sistlidne Lördag inom kamrarne egde rum, alla på statsregleringen inverkande frågor, med undantag af dem, ö som angå anslag för allmänna arbeten, blifvit af riksdagen afgjorda, uppgå, enligt . riksdagens beslut, de för år 1871 anvisade anslag till följande belopp, nemligen: : Ordinarie anslag: 1:sta hufvudtiteln I, 417,000. ! 2:dra dito 2,530,000. ! 3:dje dito 607,000. ! 4:de dito 9,676,400. i 5:te dito 1.213,209. ; 6:te dito 7,610, 400. ö 7:de dito 6.578,900. ö S:de dito 1. 871, 800. 9:de dico 1.526, 100. 39,030,S00. Extra anslag under 2:dra hufvudtiteln 10,000. ö 4:de dito 819, 600. ö 6:te dito (här inbegripne anslagen till jernvägsi byggnader) .. . 3,454,700. j 7:de hufvudtiteln 118,100. s:de dito 286.200. ö 9:de dito 127.500. 5, 176, 100. Tillsammans rdr 11, 206,900. t1 Om härtill läggas de af K. M:t begärda, si