Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1870, sida 2

visst gerna lyssvar till äfven sina fienders tal om försoning och vänskap. Nils insåg mer än väl sanningen af detta yttrande, och han instämde helt och hållet i Hermans råd, då denne tillade: — Vi hafva hädanefter som hittills att hålla trogen vakt på alla, som på ett eller annat sätt höra till hans fiender, och vara betänkta på att samla oss intyg i händerna. Först då kunna vi uppträda och handla. I, Nils Bosson, hafven nu det bästa tillfället dertill, ty jag har att meddela eder marskens befalining att, så fort I hafven fått den dyrbara lasten antvardad hans ka ä stare i händer, så skolen I genast rida till Telje! Det gick litt och ledigt att göra sig qvitt fartyget och få varorna kammarmästaren li händer, och ett par dagar derefter red Nils Bosson in i Telje och genom de af herrar, prester och svenner hvimlande gatorna till marskens herberge hos mäster Peder skräddare. Det var tidigt om morgonen, och han upplystes af mister Peder, att herrarne nu som bäst samlade sig till fortsatt öfverläggning. — Nen stigen in, herr Nils — yttrade den välmenande mister Peder — stigen in, I kunnen tränga till en mugg öl efter eder ridt på morgonen ... Se der kommer haus nåd den blifvande erkebiskopen ... Han ser så sträng och lärd ut, han skall ock vara en mikta lärder och ansedder herre, och knappast lärer han behöfva gå så långa krokar för att komma i besittuing af Upsala erkebiskopsstol, som salig erkebiskop Olof, Gud hans själ nåde, måste göra på sin tid... Det var postulatus herr Nils Ragvaldsson, som från att vara biskop i Wexiö blifvit efter Olof Larssons död kallad till erkebiskop i Upsala, och derför, enligt tidens sed, kallades postulatus. Nils Bosson kastade en blick på honom, i det han gick förbi, åtföljd af Jöns Bengtsson (Oxenstjerna).