Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1870, sida 2

— Fromma syster — sade drotsen med ett medlidsamt leende — eder sorg årifver eder till ytterligheter! — Jag spörjer eder derom ännu en gång den sista. .. sägen ja eller nej, men läggen märke till mina ord, edert nej skall bära förderf öfver edert eget hufvud! — Dock måste jag utsäga det! — svarade drotsen. — Nå väl, herr drots, vi se hvarandra åter, men då är eder ofärd nära. Hon var så hemsk, hennes ögon glödde så heta, och hennes läpper darrade så häftigt. Men hon stod der tillika så hög och hotande och mörk som ödet sjelft. När hon aflägsnade sig från drotsen, gick hon till tornet, der herr Erik satt fången. kn man kom i detsamma och nalkades med brådskande steg fingelset. — Ragwald! — utropade nunnan, och mannen vände sig om. Det var den tredje brodern af de tre, som nunnan en gång sett växa upp starka och herrliga i fädernegården. — Goda syster — svarade Ragwald Puke — jag har bedt och jag har tiggt vår broder, men han säger nej. Hos Gud i bimmelen, der skolen I först återse honom, säger han. Bed marsken och drotsen, de komma snart hit ned tör att underteckna vår broders testamente, jag skyndar nu till honom. Och brodern gick, och marsken och drotsen kommo med trenne andra herrar. Men den mörka nunneskepnaden stod der hög och stel som en bildstod och herrarne gjorde korstecknet när de gingo förbi henne. Det var på eftermiddagen och luften var mörk och tung af öfverhängande snömoln, så att i den låga slottsgången, som ledde till fängelset, blef det Snart så svart som midt i natten.