CICZ IIIIIL öIGAH:mIA 7 OD — stödjas äfven här på den nu existerande sjötrafiken. Så har sednast Stockholmsposten uppdagat, att öfver 5 millioner ctr gods föras på Milaren mellan Stockholm och de norra Mälareprovinserna. Denna beräknivg kan vara alldeles riktig, och den synes oss ingalunda hög, men alt använda den i och för beräkningen af en blifvande jernvägstrafik, är en chimere, intilldess man gilvit några skäl för det antagandet, att samma gods skulle dädanefter öfverflyttas från sjötill landtrafiken. Det är derpå saken hänger, och de invänningar, som i detta fall blifvit gjorda, hide väl åtminstone varit förtjenta af att tagas i öfvervägande. För oss är det alldeles klart, att just denna föratsättning är oriktig. Alla de tunga effekterna, i jern och malmer, komma framgent som hittills att uteslutande gå sjöledes, såvida icke en och annan enstaka sändning kan vintertiden påkallas för hufvudstadens egen konsumtion. läkaså kommer utan tvifvel den hufvudsakliga delen af godset från Stockholm att gå sjövägen till Vesterås, Köping. m. m. Ja, äfven passagerare skola sommartiden föredraga att göra den billiga och lätta färden på en ångbåt framför att. sitta instängda nästan lika lång tid i en jernvägskupå. Törutsättningarne om ökade fördelar för hufvudstaden af denna Sevalla-bana synas oss alltså alldeles oriktiga, och skulle man helt visst, om denna bana komme till stånd, känna sin missräkning deraf lika stor som missräkningen för tillfället af sammanbindningsbanan, med den skillnad dock, att opinionen om den sednare helt visst kommer ännu en gång att förändras. , Våra litterata vänner i Stockholm hafva en kraftig stämma, när de förena sig, men beklagligen hafva de så ofta misstagit sig, att man näppeligen kan gitva deras eniga härskri tillbörligt gehör. Så kastar man nu öfver bord denna sammanbindningsbana, hvarför ifvern en gång var stegrad nära till fanatism. Ja, man går ända derhän, att man yrkar, det Stockholm bör nu erhålla ersättning (uti Sevallabanan) för sina förluster på den olyckliga summanbindningsbanan! (Se Stockholmsposten!) Enligt vårt förmenande skall den sednare, inom en ej aflägsen tid, komma att visa sig mycket nyttig för hufvudstaden, så att deri få ifrarne nog rätt; men de som bytt så om mening borde dock vara litet modestare i sitt tal rörande de jernvägssträckningar, som nu äro å bane. Icke mindre borde grannlagenheten förbjuda hufvudstadens press att derom så häftigt orda, derest det lokala intresset vore så stort som de förmena, ty man har ju så osta föreläst oss i landsorten, att vi icke böra eller ega rätt att förfäkta våra lokala intressen. Något motstycke till det sätt, hvarpå man i detta fall nu går till väga i hufvudstadens press, hafva vi näppeligen bevittnat. Manu hör knappt ett ord talas om statens och produktionsorternas intressen, utan endast om Stockholms. Och för detta, missförstådt tillika, yrkar man nu, attstaten skall dels uppolira den redan färdiga länken i det norra stambanesystemet, så att vägen till Upsala törändras till en bibana, dels för den nya vägen utgitva ett ökadt belopp af närmare 3 millioner rdr. Det är i sanning att ställa busvudstadsintresset bra högt! Ja, anspråket är af den halt, att det näppeligen kan betecknas med annat ord än det vi icke gerna begagna. Dock vore det orätt att säga, det Stockholmsintresset här är det mest opererande, ty det begagnas väl i sjelfva verket af mäåvga endast såsom medel. Hufvudintresset torde ligga i några större egendomar vid den farled, som denna s. k. bergslagsbana skulle passera, och dessa egendomar hafva egare, hvilka synas icke skygga tillbaka för att använda penna i pressen samt röst och voteringssedel såsom riksdagsmän uti en fråga, der de likväl borde känna sig jäfvige, derest granula-s genheten ej beherrskades af den egna fördelen. Till sådana egare höra de förnäma namnen Sparre, af Ugglas och Björnstjerna, samt, såsom det uppgifvits, äfven Bildt. Emellertid är det, såsom sagdt, hufvudstadsintresset, hvarmed man kör före, och så samlas opinionsyttringar ena dagen på börsen och den andra inom mureriyrket, ena dagen inom slöjdföreningen och den andra inom arbetareföreningen, allt under det Stockholmspressen omsorgsfullt undanhåller hvarje skäl, som framställts i motsatt riktning, ja, fördöljer att sådana blifvit ens förebragta. Det är då ej synnerligt svårt att åstadkomma opinionsyttringar. Skådespelet är i sanning icke uppbyggligt, och man skulle lätt kunna blifva en smula misantrop, när man finner menniskor, som eljest äro hederliga och förståndiga, kunna så låta leda sig på afvägar och röja en i ringa karakterslöshet. Men man bör trösta sig dermed, att jernvägsstriderna äro undantagsfall, och att likväl dessa frågor blifvit ötverhufvudtaget lösta på ett lyckligt sätt, om också en bana, nemligen den genom Vermland, blef, för en stads Jokal-intresses skull, dragen i falsk riktning, något som man nog en gång kommer att få bittert ångra. Så hoppas vi ock, att den nu pågående ——