Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1870, sida 3

ning för sramtiden, anhålla komiterade att nu få i ett sammanhang framställa de hufvudpunkter, hvilka framgå såsom ett resultat af de verkställda undersokningarna samt öfverläggningarna i ämnet. Genom redogörelsen för de förhällanden, som Tsammanhänga med inköpet at den tillförene s. k. .Mindre teatern, torde komiterade hafva visat, att detta inköp skett för den k. teaterinstitutionens räkning, liksom att de belopp, hvarmed ränta och amortering å köpesumman blifvit bestridda, utgått af teaterkassan. De båda k. teatrarne, Stora operan och den Dramatiska, för hvilka numera så väl personal och materiel som utgifter och räkenskaper äro gemensamma, måste derför anses såsom ett sammanhängande helt. Enligt komiterades åsigt innebär också detta förhållande vigtiga fördelar. En för operan och det större skådespelet afsedd scen kan ej vara fullt lämplig till talscen i gallmänhet; dagkostnaderna vid den förra måste blifva betydligt högre än som erfordras vid uppförandet af mindre omfattande pjeser, och den dramatiska konstens utveckling befrämjas väsendtliIgen derigenom, att för dess prestationer finnes en särskild lokal, skild från den lyriska skådebanan. Då dertill kommer, att genom de båda teatrarnes förening kostnaderna icke blott för deras styrelse soch förvaltning, utan äfven för personalen i öfrigt och materielen, blifva betydligt lägre än eljest sskulle vara förhållandet, enär styrelsen är fullskomligt gemensam och personal och materiel till stor del användas vid båda teatrarne, hafva komiterade ansett lämpligt och fördelaktigt, att de båda k. teatrarne må fortfarande höra tillsammans och gemensamt förvaltas. Ett väsenåtligt understöd från statens sida har den k. teater-institutionen fått städse åtnjuta genom den kostnadsfria upplåtelsen af operahuset. Efter den utvidgning, som institutionen numera serhällit, kommer denna fördel egentligen den lyriIska scenen till godo, och komiterade hafva icke I kunnat undgå att anse billigt och rättvist, att den dramatiska scenen; hvilken, med hänsigt såväl till språkets vård och utveckling som till det egentliga nationella elementet i konsten, ingalunda är af mindre vigt och betydelse än den lyriska, måtte varda med denna i förenämnda afseende likställd. Detta så mycket hellre, som erfarenheten ådagalagt omöjligheten för teater-institutionen att, med nu påräkneliga inkomster och bidrag, bestrida, jemte de utgifter, som äro en följd af teatrarnes verksamhet, äfven ränta och amortering å den skuldsumma, hvarpå k. teaterdirektionen vid dramatiska teaterns inköp utfärdat förskritning. De skulder, som för närvarande vidhäfta de k. teatrarne och som komiterade i det föregående specificerat, uppgingo den 1 Juli 1869 sammanlagdt till 500,453 rdr 64 öre rmt. Något mera än två femtedelar häraf, eller 212,625 rdr, utgöras emellertid af den återstående skulden för inköpet af den dramatiska teater, å hvars köpesumma 270,000 rår teaterkassan under de sex spelären 1 Juli 1863—30 Juni 1869 afbetalt 57,375 rdr. Nyssnämnda belopp 212,625 rdr kräfver, enligt den vid köpet uppgjorda och stadfästade amorteringsplan för ränteliqvider och kapitalafbetalningar, en årlig utgift af något mera än 23,000 rdr intill den 1 Juli 1882. Den vid senaste spelårs utgång i teatrarnes råkenskaper balancerade skuldsumma, som icke är ställd på amortering, uppgår till rmt 284,228: 64. Vid efterforskning i räkenskaperna, huru en så betydlig skuld kunnat uppstå till allra största delen under loppet af 10 år, enär k. teatern vid början af spelåret 1859—60 var behäftad endast med en skuld af 18,750 rdr, bar det befunnita: att k. teaterns skuld den siste Juni 1863, eller 4 år efter nyssnämnde tidpunkt, utgjorde . so. ss ss 90,522: 71; att under de 6 spelåren 1863—1869 blifvit å köpesumman för dramatiska teatern utbetaldt, i räntor 82,769: 36, i amortering . . . . 57,375: — 140,144: 36; att de af teaterkassan bestridda utgifter för underhållet af dramatiska teaterns fastighet uppgått till . . . 20,875: 28; samt att räntor och omsättningskostnader under samma sex år för den vid början af spelåret 1863 —1864 befintliga och sedan ökade skulden utgjoertr .... Då summan af skulden den 1 Juli 1863 tillsammans med de nu uppgifna sedan dess bestridda särskilda slag af utgifter uppgår till . . . . 309,794: 23, eller rmt 25,565: 59 utöfver den nuvarande, ej för fastigheten belöpande skulden, så synes, att under de ifrågavarande sex åren teatrarnes inkomster med sistnämnda belopp öfverstigit de egentliga utgifterna för deras verksamhet under samma tid Till den i räkenskaperna balancerade skulden rmt 284,228: 64 bör slutligen läggas ett belopp af 3,600 riksdaler, som komiterade ansett den s. k. Mindre teaterns pensionskassa ega rätt att utbekomma på grund af 16 i nu gällande reglemente för de k. teatrarne, då denna del af skulden utgör rmt 287,828: 64, Att räntor och amortering å de ofvan uppgifna betydliga skulderna icke kunna med teatrarnes nu påräkneliga inkomster betäckas, har erfarenheten redan tillräckligt visat. Fastmera skulle, enligt all anledning, detta slag af utgifter komma att öka skuldsumman, likasom väntebeloppen måste för hvarje år tillväxa, om förhållandet lemnas oförändradt. För att de k. teatrarne skola kunna med trygghet bestå och ostörda fortgå i sin verksamhet, hafva komiterade derför ansett alldeles oundgängligt, att teatrarne befrias från de nuvarande skulderna. Såsom förut blifvit nämdt, kan. det å dramatiska teaterns köpesumma (den 1 Juli 1869) återstående skuldbeloppet af 212,625 rdr under tiden till den 1 Juli 1882 till fullo amorteras och räntorna derå bestridas, om en serskild årlig tillgång af omkring 23,160 rdr för ändamålet beredes. De öfriga skulderna, tillsammans 287,828 rdr 64 öre, hafva komiterade deremot ansett ovilkorligen böra utan uppskof liqvideras, med undantag allenast af trenne lån å tillhopa 30,000 rdr, förskrifna till en vid de k. teatrarne bildad understödsfond, hvilken är att anse såsom teaterinstitutionens egen tillhörighet, erfordrande sistnämnda skuldbelopp, om det icke liqvideras, endast en kontant årlig tillgång af 1,500 rdr till räntors betäckande. Men äfven under antagande, att de k. teatrarne helt och hållet befrias från skulderna och få fortfarande åtnjuta de årliga bidrag, som nu komma dem tillgodo, dels af allmänna medel, dels från H. M. konungens enskilda kassa, hafva komiterade ansett ännu något ytterligare erfordras för att betrygga institutionens bestånd och jemna verksamhet, nemligan, att dessa bidrag varda teat52,251: 88, DO —YWO57, Al2— Z—-— — fr dn BR tt AN HR RA RAL te DR -— KRt RK ——— —