Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1870, sida 3

— — —— — ——— genomskådade honom likväl, och derigenom vann han ett öfver tag, hvaraf han icke dröjde att begagna sig. — Krist gifve — sade han — att hvarje riddare i Sveriges land vore sådan, som denne var —.. Broder Svenssons minne skall för mig alltid blifva heligt ... Och höreu mina ord, käre fader, —.. det torde blisva mångens tur att blekna, som nu skådar sig fritt omkring, om det på fullt allvar blefve undersökt, hvem som bure ett förrädarebjerta under rocken! Ännu medan marsken talade, bereddes gamle herr. Krister en öfverraskning, som icke var för honom angenäm. Unge Nils Bosson inträdde nemligen med hastiga steg i kapellet och nalkades sin herre. Ynglingens hållning och hans lugna, harmlösa uppsyn, då han helsade drotsen, öfvertygade dock denne, att han icke af honom hade något att frukta, äfvensom i allmänhet den omständigheten, att Wisby med Wisborg icke kommit i Carls händer, lugnade honom med afseende på Carl sjelf. — Jag har efter eder befallning inväntat skolmästaren — sade Nils och framräckte ett pergamentsblad med vidfästadt vaxsigill till Carl — han lemnade mig detta att tillställa eder! i — Du kommer i rätta stunden, Nils — utropade marsken och fattade pergamentet — jag kan nu gifva dig uppdraget i närvaro af goda vittnen, Detta pergament — han höll det upp under lågan af det närmaste vaxljuset, så att drotsen och herr Jöns Bengtsson tydligt kunde se det — detta pergament innehåller den döde riddarens sista vilja, och jag skall med en trogen och pålitlig sven skicka det hans gamle fader på Asslöfs gård i Halland i handom. Du, Nils, skall rida den vägen, och när du lemnat testamentet i gamle herr Sven Thordssons hand, så helsa honom från mig och säg, att den sorgen hade han undgått, hvar så icke illviljan funnits, som gått emellan både mig och honom!