Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1870, sida 2

Preussen, emedan vi här äro hemma hos! oss sjelfva, så skilja sig våra vägar åc. Bismarcks hotelse om, att de ,icke mera skola mötas, torde dock knappast böra tydas etter orden; det är dessutom tillagdt det lilla ordet , måhändat! Emellertid är hela denna konflikt nog egnad att väcka stort uppseende, särskildt i den del af Tyskland, der man brukar fröjda sig åt hvarje svårighet, som ställer sig i vägen för Bismarcks planer. Konung Ludvig II af Bayern förklarar i en skrifvelse, som han genom sin öfverceremonimästare låtit tillställa presidenten i riksrådens kammare, det han , icke skall tröttna i sina sträfvanden att återgifva landet det genom partiagitationerna rubbade lugnetk. Huru detta skall ske med bibehållande af de nuvarande ministrarne, som förlorat det nödvändiga stödet af majoriteten inom representationen, är svårt att inse; så vida konungen icke vill upplösa deputeradekammaren, hvilket dock sannolikt snarare skulle öka än minska bitterheten. Situationens tyngdpunkt ligger för öfrigt mindre uti en förändring i tillsättandet af ministerens hufvudposter, än i deputeradekammarens beslut om att vägra beviljandet af den begärda förhöjningen at skatterna med 30 proc. för genomförandet af de preussiska militärinrät ningarne, samt — i det hela taget — dess sträfvan efter att inskränka budgeten till den grad, att kabinettet Hohenlohe, eller hvilket annat kabinett som helst, sättes ur stånd att utföra, hvad det preussiskt sinnade partiet kallar ,,den nationella uppgiften. Denna eventualitet — nämligen: att Bayern icke längre uppfyller de förpligtelser, som allianstraktaten med Preussen ålägger — tages redan under öfvervägande at den officiösa pressen i Berlin. — ,Kreuz-Zeit. för den 6 dennes förklarar, att Bayern genom att svika öfverenskommelsen af Augusti 1866 icke skulle så mycket skada nordtyska förbundet, som sig sjelft, enär i så fall naturligtvis Preussen skulle anse sig löst från alla förpligtelser mot Bayern. I en annan artikel utvecklas än tydligare, att det skulle vara värst för de sydtyska staterna sjelfva, om deras armöer, i händelse af krig, icke stå fullt rustade och marschfärdiga, enär Preussen omöjligen kan lästa något afseende vid slika allierade. Det antydes tillika, att den nordtyska stormakten under vissa eventualiteter måste anse sådane opålitliga allierade som ,lämpliga kompensationsföremålk. Man vill veta, att varningar af sådant slag, som kommit från Berlin, gjort starkt intryck på den unge konung Ludvig, och att han i sitt nuvarande trångmål beslutat att hellre ställa sig i onåd hos sina ,trogna ständer, än hos grefve Bismarck. En af de preussiska regeringstidningarne anmärker: , För hvarje opartisk måste det vara tydligt, att Bayerns eget intresse står på spel. Man förstår derföre äfven, att konung Ludvig aktar sig att öfverlemna statsstyrelsen — om än endast för en kort tid — till sitt lands och sin throns fiender. FRANKRIKE. Fem; veckor ha nu passerat, sedan Emil Olivier åtog sig det svåra och ansvarsfulla värfvet att bilda ett nytt kabinett, hvars program skulle vara det fullständiga cch uppriktiga genomförandet af de konstitutionella principerna. Under denna tid har icke blott det parlamentariska systemet gjort betydliga framsteg, utan sjelfva ministeren äfven befästat sin ställning öfver all förväntan. Orleanisternas parti, som förut hållit sig aflägsnadt från de allmänna angelägenheterna, har lofrat det nya konstitutionella kabinettet sitt understöd, och i det hela taget har hoppet om en lugn utveckling af Frankrikes politiska förhållanden på den väg, som nu är beträdd. alltmer och mer ökats. De sednaste dagarne ha dock visat, att häftiga, revolutionära passioner ännu jäsa bland de lägre klasserna i Paris, samt att de stora sociala frågorna af en mängd outtröttliga agitatorer begagnas för att hålla vid lif hågen för omhvälfningar. Sedan något öfver en vecka lärer icke mindre än 30 folkmöten hållits, i hvilka det till och med rent af varit tal om att förgripa sig på kejsarens lif. Så dracks vid ett sådant möte i S:t Mand en skål ,för den kula, som träffar statens öfverhufvud. Alltså, just i det ögonblick, då kejsaren gifver det största exempel på sjelftörnekelse; i det ögonblick, då han genom flera amnestier öppnat Frankrikes portar för alla landsflyktiga och fängelserna för en mängd häktade; just i det ögonblick, då han öppnar armarne för sina gamla motståndare, predika de fanatiska icke blott omstörtning af hans regering, utan äfven hans mord. Huru mycket man än kunnat vara berättigad att förebrå Napoleon III, h— — lat elrnnu:le aldrig hafva koammit ssssfädeg I