Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1870, sida 3

1011, Ty osynlig lilla engeln sjunger med, från högre zon. Wilhelmina. i Alexander Hertzen. De tyska och franska tidningarne innehålla lifliga berättelser om denne nyligen aflidne skriftställares lefnad. Vi meddela derutur, efter Aftonbladet, följande: Hertzen var oäkta son till en gardeskapten Jakovlev, af en gammal adlig rik slägt. Han uppfostrades i sin fars hus. Denne, en lärjunge af 18:e århuudradets franska filosofi, förenade på ett bisarrt sätt hos sig den blaserade, fördomsfulla aristokratens och den humane voltairianens egenskaper. Sedan han åtnjutit den sorgfälligaste undervisning af Moskvas bästa lärare, mestadels utändningar, ingick Hertzen i början af trettiotalet vid sin fädernesstads universitet, för att egna sig åt naturvetenskaperna, men isynnerhet för att studera Hegels filosofi, för hvilken den bättre delen af den ryska ungdomen då svärmade. De filosofiska seircer, som IIertzen och hans vänner höllo, väckte polisens misstankar, och han blef efter flera månaders fängelse på kejsar Nikolai befallning förvisad till Vjätka vid Ural, ehuru inga straffbara handlingar, utan endast liberala åsigter kunde läggas honom till last. Förvisningen till Vjätka erbjöd ynglingen, som här sysselsattes med mekaniska skrifvargöromål, rikt tillfälle att lära känna det gamla systemets sedliga ruttenhet, embetsmännens korruption och låghet samt det obeskrifliga elände hväri de fullkomligt rättslösa lägre klasserna befunno sig, och uppfyllde hans hjerta med ett outsläckligt hat till despotismen och hennes verktyg. Efter en flerårig hård slaftjenst i en brutal, obildad chefs skrifrum blef han på sina förnäma slägtingars förord benådad, gifte sig nu med en kusin, som ban måste enlevera, och fick en anställning i inrikesministöriet i Petersburg. En fullkomligt ogrundad anklagelse tvang det unga ,hofrådet att med sin sjuka fru lemna hufvudstaden; han blef återigen på kejserlig befallning ställd under polisuppsigt och som regeringsråd förflyttad till Novgorod. Odets ironi ville, att han här fick polisärendena sig anförtrodda och sålunda ställdes under sin egen uppsigt. Hvarenda månad insändes till honom de rapporter som polisspionerna meddelade om honom sjelf, och som han beledsagande med sina anmärkningar sedermera inskickade till regeringen. Detta för det dåvarande systemets inskränkthet högst karakteristiska förfarande bidrog ej litet att öka hans förakt för hela den ryska statsinrättningen. Genom sin fars död i besittning af en stor förmögenhet, lyckades Hertzen utverka sig befrielse från polisuppsigten och ett pass till utlandet. Sedan 1847 omvexlande bosatt i Schweiz, Italien och Paris, gjorde han sig hastigt ryktbar genom ett antal snillrika och originella broschyrer, skrifna somliga på ryska, andra på franska, deribland Från andra stranden, ,,Den döpta egendomen, ,.De revolutionära ideernas historia i Ryssland. Redan i dessa skrifter bekände han sig till socialismen, och angrep på samma gång med oerhörd djerfhet och oförliknelig talang det gamla europeiska samhällssystemet och isynnerhet kejsar Nikolaus politik. IIertzen är den egentlige fadren till den ryska socialismen, som ännu räknar tusentals anhängare i alla lager af det ryska samhället. Vid början af den stora europeiska reaktionen begaf sig Ilerten, som vid ett skeppsbrott på en dag förlorat sin mor, sin hustru och sitt barn, från Paris, der han ej längre ansåg sig säker, till London, der han lefde i törtroligt umgänge med cheferna för den revolutionära emigrationen från hela Europa och skref sin sjelfbiografi, en bok som genom lifligheten i stil och tankarnas adel, trots sina excentriciteter, gjorde ett ofantligt uppseende och blifvit öfversatt på de flesta europciska språk. Men det var först det orientaliska kriget och Alexander II:s tronbestigning, som stälde IIertzen på höjden af hans inflytelse och hans verksamhet. Efter Pariserfreden anlade han i Paris ett ,, fritt ryskt tryckeri, och från detta utkom den ryska veckotidningen ,,IKolokol, som, trots stränga förbud, i hundratusentals exemplar infördes till Ryssland och i hela sju år nästan oinskränkt beherrskade den allmänna meningen i det då feberartadt upprörda ryska samhället. I sitt i nämnda tidning offentliggjorda berömda bref till kejsar Alexander uttalade Ilertzen förr än någon annan yrkandet på lifegenskapens upphäfrande och en fullständig niog med Nikolai, ,den store korporalens, system. Snart inströmmade till ,,Kolokol hemliga korrespondenser från alla vinklar och vrår af det ryska riket. Tidningen underrättades regelbundet om de vigtigaste statshemligheter, förde regelbundet bok öfver all de misstag, förbrytelser och underslef, som begingos af storheterna vid bofvot. inom armån och byråkratien, visste att nämna ramnen på alla oskyldigt dömda och var snart den mest fruktade makten i czarriket. Några rader ur den isynnerhet af ungdomen ordentligt afgudade solktribunens penna voro i stånd att i den allmänna meningen tillintetgöra de populäraste och inflytelserikaste personligheter, grunda reputationer och åter slå dem i stycken, öppna fängelser och framkalla straftdomar, till hvilka ingen eljest skulle haft mod. Den polska uppresningen af år 1863, som förändrade alla ryska förbållanden, var äfven för Hertzens bana ödesdiger. ,,Kolokol antog sig den polska revolutionens sak och förlorade derigenom inom några veckor allt inflytande. Hertzens välde öfver sinnena öfvergick till Michael Katkov och Moskwatidningen, som uteslutande begagnade det i de nationala syftenas tjenst. Af ingen läst förde ,Kolokol nu ett par år ett tynande lif, tills Hertzen upphörde med dess utgifvande och drog sig tillbaka till Schweiz och Brässel. Till sin person var Alexander IIertzen en i botten ren och ädel karakter, utmärkt för en storartad väl görenhet och äkta menniskokärlek. Hans socialis i ska misstag läro väsentligen en följd af de svåra förhållanden, hvari han uppväxte och som måste föra en så beslutsam och så djupt human ande till negation af allt bestående. Ilans skrifter, isynnerhet sjelfbiografien, höra i afseende på stilen till de utmärktaste den ryska litteraturen frambragt och skola genom sina klassiska skildringar af det despotiska systemet på 30och 40-talet bibehålla ett varaktigt värde. antlananmna