Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1870, sida 2

— Att dröja båtar föga — sade derpå den andre eftertänksamt, men afgörande — ny dag och nytt hinder och tiden är dyrbar och Erik väntar ... Ja, Udd, det måste ske nu, nu genast... dock må endast i yttersta nödfall blod flyta... Du har ) — Jaz har! — nickade Udd och framdrog äadan af ett rep, som han bar omkring lifvet. Derefter närmade de sig snabbt och beslutsamt Silfverhättan, och sedan de tillslutit jerndörren bakom sig, afhöljde Udd den hopknutna duken, och rummet upplystes genom skenet från en hornlykta, som han höll i handen. Ilan lemnade lyktan åt följeslagaren, uppvecklade tåget, som han hade om lifvet, och så började de stiga uppför torntrappan.