Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1870, sida 2

Hr Granlund protesterade mot den indragning af elementarläroverket i Skenninge, som i propositionen blifvit föreslagen. Hr Sv. Nilsson från Österlöf instämde i hvad Olof Larsson från Örebro län yttrat angående frisocknehemmanens roteringsskyldighet. e Grefve Sparre ville fästa uppmärksamhet på nödvändigheten att göra sådana indragningar i afseende på jernvägarnes förvaltning, att desamma hädanefter kunde lemna ett förmånligare resultat än för närvarande, då enligt trafikstyrelsens berättelse för 1869 — såsom talaren oriktigt uppgaf i stället för 1868 — de ej lemnade till statsverket större inkomst än 800,000 rdr eller 0,913 procent af anläggningskostnaderra, hvilket uppenbarligen vore alldeles för litet, särdeles om man toge i betraktande, att man af de enskilda jernvägarna fordrade, att de skulle gifva 5 procent, äfvensom att bruttoatkastningen af statsbanorna utgjorde rår 6.141,000. Ett af de förnämsta medlen till åstadkommande af ett gynnsammare förhållande i detta hänseende vore att göra indragningar i anslaget till trafikstyrelsen, och, om det än i detta hänseende borde tacksamt erkännas, att regeringen gått representationens önskningar till mötes, återstode ännu mycket att göra. Ja, talaren betviflade ej, att den nedsättning uti ifrågavarande post, som han för ett par år sedan angifvit såsom möjlig, eller 1,000.000 rdr, äfven kunde åstadkommas. Ett vilkor derför vore dock, att hos oss inrättades en särskild ministör för allmänna arbeten och sålunda början kunde göras med den nödvändiga reformen af indragning utat de många dyrbara kollegiala styrelser, som nu förefunnes och af hvilka talaren uppräknade 11 stycken — ett antal, större än ledamäternas i konungens rådskammare. Talaren förklarade sig hata all byråkrati, isynnerhet i förvaltningen af industriella företag, och vore en varm vän af sparsamhet och en skicklig administration, det förra derför, ,uppriktigt sagdt, att sparsamhet låge i hans natur, samt slutade med en uppmaning till statsutskottet att komma chefen för civildepartementet till hjelp i bans lofvärda bemödanden att åstadkomma besparingar. Statsrådet Adlercreutz påpekade ofvannämnda at grefve Sparre begångna misstag, instämde i samma talares önskan att erhålla ett gynnsammare resultat af jernvägarna, men antydde tillika, att de förslag till uppnående af detta mål, som at grefve Sparre kunde komma att framställas, möjligen skulle visa sig lika litet verkställbara, som de projekter i andra riktningar, hvilka af honom vid andra tillfällen blifvit framställda. Ur Törnfelt framställde på ett sätt, som väckte kammarens munterhet, sin åsigt derom, att den af erkebiskopen Reuterdahl gjorda ansökan om pension borde afslås. Hr Hierta påpekade några besparingar, särdeles under 4:de hufvudtitem, som, enligt hans tanke. utan fara kunde företagas. Sedan hr Staaff framställt några invändningar mot det sätt, hvarpå grefve Sparre beräknat der af jernvägarne upplupna nettovinsten, och denne sistnämnde svarat, lemnades ordet åt hr Rundgren, som skarpt klandrade hr Törn felts förfarande att vilja , kasta ett skimmer a löje öfver erkebiskopens pensionsansökan och ön: skade, att detta förfarande ej måtte få aflöpa utar protest från kammarens sida. Dessa ord helsade med talrika bravorop, men upptogos till besva rande af ej mindre hr Jöns Pehrsson, hvilke oriktigt ansåg dem vara riktade mot honom, är äfven hr Törnfelt, som förnekade, att hans ytt rande varit förestafvadt af något som helst begä att vilja förlöjliga hr erkebiskopen, för hvilke; han hyste den största aktning och vördnad. Hr Hjelm framställde slutligen den önskan, at den i propositionen för vissa skollärare föreslagn löneförhöjningen äfven måtte komma sådana til del, som före år 1853 tillträdt sina befattningar Härefter remitterades propositionen till stats QAA..