Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1870, sida 2

sinnad att våga lifvet för den gamla, som sannolikt hade förlorat sansningen i sallet. Nils skyndade hastigt fram och lyftade upp den stackars qvinnan samt öfverlemnade henne åt ett par närstående, hvarpå han vände sig mot den bistre ryttaren. Med sitt korta svärd öfver hufrudet för att skydda sig mot riddarens tunga slagsvärd stälde han sig framför den blödande ynglingen, som villigt släppte betslet, när han såg sig hafva vunnit sitt syfte. Men den styfve ryttaren blef så förvånad öfver hvad som timat, att han glömde att begagna sitt svärd och lät det sjunka ned vid sidan. Ett halfqväfdt fröjderop af de kringstående belönade ynglingens djerfva handling. — Hvad fördristar du dig till, djerfve sven! — utbrast ändtligen riddaren, hvars förbittring vaknade vid mängdens bifallsmummel. — Till det, som är hvarje ridderlig svens pligt — svarade Nils — att beskydda: den värnlöse mot öfvervåld! — Djerf höna har lärt dig kackla, sven — återtog den höge herren — men jag är man att sätta dig i en bur, der du skall glömma sådana visor. — Han vände sig härvid till de närmaste ryttarne — tagen dem båda och sätten dem i stocken! ... Är icke du densamme, som rymde från ditt arbete för en vecka sedan? De sista orden yttrades till den blödande ynglingen, som tycktes hafva glömt sin smärta blott för att rätt kunna betrakta den stätlige ungersvennen, hvilken vågat uppträda till hans försvar. — Den visa, jag sjunger — yttrade Nils Bosson oförskräckt — lärer icke I komma mig att glömma, och hvad buren beträffar, så vill jag väl se, om icke lag och rätt skall råda i Sveriges rike ..... Jag är riksmarsken Carl Knutssons sven, och utan laga skäl lären I väl taga eder till vara att sätta mig fången .... Hvad denne — han visade med handen på det bakom honom stå