Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1870, sida 2

utan äfven förlidet år fått emottaga derifrån en inkomst af 200,000 rdr, hvilket icke kunnat ske utan att betydliga inbesparingar af postverket vidtagits. Då man ifrån flera håll ställer än mera ökade, berättigade anspråk på postverket, torde man deraf ock böra räkna på någon inkomst för statsverket. En fruktan för framtida behof af ad beskattning torde icke vafa grundad, då man väl icke behöfver befara att vi befinna oss i ett återgående och att det ej kan vara att hoppas för mycket om vi tro att vi framdeles skola komma derhän som 1862, då de extra inkomsterna uppgingo till 29 mill. Sedan frih. af Ugglas slutat sitt anförande afbröts sammanträdet, och hade då ytterligare tio ledamöter begärt ordet. I andra kammaren öppnades ötverläggningen om statsregleringspropositionen af hr Johm Ericson, som påpekade att i motsats till det hittills af regeringen söljda sättet vid inkomstberäkningens uppgörande och hvarvid man följt den grundsatsen att upptaga inkomsterna så högt som möjligt, hade nu i den föreliggande propositionen följts en motsatt metod, som bestod i att söka nedbringa de beräknade inkomsterna för att förebygga uppkomsten af en statsbrist. Denna metod vore onekligen att föredraga framför den förra, och man kunde genom dess konseqventa tillämpning hoppas, att jemnvigt mellan statsverkets inkomster och utgifter skulle kunna åstadkommas. Emellertid hade grundsatsen ej blifvit följd till den utsträckning, som varit önskvärd. Hvad särskildt beräkningen af bränvinsskatten beträffade, vore den gjorda nedsättningen eller enligt en beräknad tillverkning af 12.500.000 kannor tör liten och hade, enligt talarens färmenande, i stället för sistnämnde belopp bordt upptagas blott 11,500,000 kannor, medeltalet af tillverkningen under de trenne sednaste åren. Orsaken till den förminskade bränvinstillverkning. som de sistförslutna åren företett, borde nemligen ej blott sökas i dåliga skördas, utan ock i en allt mer aftagande bränvinskonsumtion. Denna förminskning skulle ytterligare tilltaga i händelse den förhöjning af bränvinsbrärningsskatten med 10 öre, som regeringen föreslagit, blefve af riksdagen antagen, en förhöjning, som dessutom komme att innebära en ökad uppmuntran till insmugling af utländskt bränvin. För öfrigt vore det högligen nskvärdt, att statsutskottet ville så fort som möjgt inkomma till riksdagen med sin inkomstberäkning, då det måste anses högst olämpligt, att, såsom hittills skett, utgifterna bestämdes förr än man ungefärligen visste, buru stora inkomster man hade att tillgå. I afseende å den i propositionen gjorda beräkningen af utgifterna kunde äfven en och annan anmärkning med skäl framställas. Så måste man ifrågasätta, om ej förslagsanslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar, äfvensom det till fångars vård och underhåll vore upptagna till för litet belopp; så väl det förra som det sednare hade nemligen för innevarande år måst icke obetydligt ötverskridas utöfver det belopp, hvartill de blifvit beräknade. Den redogörelse öfver riksgäldskontorets ställning, som propositionen innebölle, torde ej heller vara alldeles rigtig. Den summa af 1,500.000 rdr, som detta kontor under sistlidne år förskjutit till statskontoret, skulle nemligen, efter all anledning ej, såsom man beräknat, kunna af detsamma återgäldas. På grund såväl af det ena som det-andra ville talaren lägga statsutskottet allvarligen på bjertat att i afseende på förordande af anslag iakttaga den största varsamhet, på det om möjligt den törhöjning i beskattningen, som af regeringen blifvit ifrågasatt, måtte kunna undvikas. Hr Jöns Pehrsson erhöll härefter ordet och uttalade sig mot alla förhöjda utgifter i den öfvertygelsen, att åtskilliga indragningar på de olika bufvudtitlarne skulle kunna göras, såsom exempelvis på den första, fjerde och femte samt den nionde. Talaren hoppades, att likartade åsigter vore rådande bland största delen af kammarens såväl gamla som nya ledamöter och att detta skulle göra sitt till att få statsverkets finanser så ställda, att hvarken något nytt lån eller förhöjd beskattning behöfde anlitas. Hr Palander, som förklarade sig vara en vän af alla möjliga besparingar, anmärkte dock, att besparingar funnes, som i sig innefattade den största misshushållning, och ett exempel på ett sådant hade han funnit i det uti bilagan n:o 4 förekommande ökningsanslaget för sjöförsvarets personal. Utan att framställa något yrkande om detsammas höjande, måste han dock protestera mot de skäl, hvarmed beloppet af detta anslag blifvit i statsregleringspropositionen motiveradt och af hvilka ett hänvisade till bristen af befintlig materiel. Rätta grunden deremot till det påpekade förhållandet vore, att förvaltningens af sjöärendena räkenskaper hade under en lång tid blifvit förda på ett så oredigt sätt, att man saknade kännedom om de icke obetydliga besparingar som för ifrågavarande ändamål funnes att tillgå. Hr Olof Larsson från Örebro län uttalade sitt ogillande deraf, att de så kallade frisocknarne under Dylta svafvelbruk blifvit af regeringen föreslagna till utgörande af effektiv rotering, och ansåg, att denna tunga borde förändras till erläggande af vakansafgift. Hr Östman hade, såsom det föreföll referenten. åtskilliga anmärkningar att göra mot anslaget till underhåll af Svartsjö slott. Statsrådet Ehrenheim förklarade närmare orsaken till den olikhet i beräkningen af statsanslagens belopp, som den föreliggande statsregleringspropositionen företedde mot den vid förra riksdagen afgifna. Man hade då ej baft någon närmare gynnsam period att rätta sig efter än året 1866, hvaremot nu det sistförflutna året med dess lyckliga resultater i afseende på skörden lemnade en tillförlitligare ledning för beräkning af de serskilda devillningarna. Hvad beträffade de gjorda anmärkningarna mot beloppet af ett par förslagsanslag, vore att märka, att den föreslagna förhöjningen i desamma vore så ansenlig, att just densamma i förening med anslaget till jernvägsbyggnadernas fortsättande betingade nödvändigheten af trhöjd beskattning. Vigten af att göra besparingar måste föröfrigt medgifvas. men man borde sderjemte icke glömma, att de ändamål, för hvilka sstaisanslagen vore beräknade, äfven vore serdeles vigtiga. Hr Adlersparre medgaf i hufvudsaken riktigneten af hvad hr Palander yttrat angående det mindre tillfredsställande sätt, hvarpå räkenskaperna i förvaltningen af sjöärenderna varit förda. skepresentanten från Karlskrona torde dock ha uttryckt sig något för starkt, och hade bestämdt misstagit sig i några af sina påståenden.