Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1870, sida 2

inkomstkälla — här på stället — för svartbrödramunkarne. En procession af dessa gick sjungande öfver torget, just som mäster Barthel och Nils beträdde detsamma, och stadsinnevånarne, hvilka af någon anledning här voro talrikt församlade, gjorde vördnadsfullt plats för de högtidligt och andäktigt framskridande munkarne. Äfven en ryttarskara hade stannat på motsatta sidan af torget och afbidade munkarnes försvinnande för att rida fram. Främst för denna skara satt en myndig man med högdragen och bister uppsyn och med högra handen stödd mot sitt svärdfäste. Knappt hade dock munkarne närmat sig torgets nordvestra hörn för att gå vidare utefter gatan förbi systerkyrkorna, förr än den myndige herrn gaf sin häst sporrarne och åtföljd af sina ryttare sprängde fram öfver torget, utan att akta på de omgifvande sotgängarne, hvilka med nöd hunno lemna rum för de frustande hästarne. Men i hörnet vid S:t Karin var trängseln större, och der hördes plötsligt ett rop af smärta, medan den höge herrn syntes utdela häftiga slag på någon arm stackares rygg. Ett doft mummel af ovilja gick genom borgarnes rader, men dervid stannade det. Ingen hade mod att uppträda och hejda de våldsamma slagen. Nils Bosson trängde sig fram, oaktadt mäster Barthel ryckte honom i armen och sökte hejda honom, och han lyckades snart ehuru med någon möda stå ansigte mot ansigte med den myndige herrn på hästryggen. Han såg och uppfattade genast hvad som tilldragit sig. En gammal gumma hade blifvit kullriden och höll som bäst på att krafla sig upp, medan en torftigt klädd yngling med högra handen stadigt fasthöll hästens betsel och sökte med den andra afvärja slagen af det flata svärdet. Blod flöt utför hans arm och han tycktes vara färdig att sjunka till marken af utmattning, men äfven vara