Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1870, sida 2

cke kunde se. huru statsverkets tillstånd för varje år särskildt gestaltar sig, samt att verkliga nkomster och sådana, som genom lån skulle beedas, vore sammanblandade. Vidkommande bräninsbränningsmedlen ansåg tal. dem vara för lågt räknade. Beloppet af tillverkningen borde beäknas efter de sista 5 eller 7 årens medeltal, och ålunda, under förutsättning jemväl af icke ökad katt, kunna höjas till minst 13 millioner kannor. )etta oaktadt och då utgifterna, med afseende på schof, som ännu syntes oafvisliga, voro beräknade å lågt som möjligt, måste statsregleringen visg hödvändigheten af ökad beskattning. Men talaren; rodde, att om också helt naturligt nya behof ippstodo, många gamla kunde nu försvinna, och ille i detta afseende dels föreslå några mindre herparingar, dels till framtida iakttagande antyda utvägar till inskränkning i utgifterna, hvilka efunnos. Tal. öfvergick härefter till en detalerad granskning af utgifterna under de olika hufrudtitlarne. Beträffande 2:dra hufvudtiteln ansåg tal. en förminskning böra kunna ega rum i anslaget till fångvården, och antydde såsom ett medel härtill särskildt förändringar i lagstiftningen, dels med afseende på försvarslöse, dels åsyftande förkortning i vissa tall af nu gällande fångelsetider. Behöfligheten af ett äskadt högre anslag af 10,000 rår till hofrätterna ansåg talaren vara mindre påtaglig, förutsatt att nämnda embetsverk begagnade ett enklare expeditionssätt. Å tredje hufvudtiteln ansåg tal. inga besparingar kunna göras, isynnerhet som han förutsåg behofvet af ökadt anslag till konsulatsfonden. Vid 4:de hufvudtiteln fann tal. en utväg till besparing så väl direkt som indirekt, genom att inskränka antalet af det årliga beväringsmanskapet, då äfven den arbetestyrka, som nu går förlorad, och för vårt land är af så mycket större vigt till följd af den kortare arbetstiden, skulle kunna tillgodogöras. Äfven i anslagen till beväringens beklädnad och till skarpskyttekärerna, ansåg tal. nedprutning kunna ega rum. Angående 5:te bufvudtiteln föreogs nedsättning med 210, 000 rdr i begärdt ang till pansarlåtars byggande och med 160,000 r i anslaget till förändring af monitorer. I :te hufvudtiteln påpekades nedsättningar, som kunde pga rum i de särskilda anslagen till ekonomiska kartverket, afvittringarne och vägars förbättring. ågon inskränkning i utgifterna under 7:de hufvudtiteln hade tal. icke funnit bestämd anledning att ifrågasätta, dock antydde han möjligheten af besparingar i tulloch postverkens stater. Med afseende å 8:de hufvudtiteln framhöll tal. ur principiel synpunkt nödvändigheten at ett klokare ordnande af skolväsendet och förminskande af skolornas antal, då det finge öfverlemnas åt enskilda läroverk att fylla allmänbetens behof, der statens uppoffringar ej voro tillräckliga. Talaren öfvergick härefter till frågan om inkomsterna och fästade sig härvid hufvudsakligen vid regeringens förslag att för behofvens fyllande höja skatten å bränvin. Häremot hyste talaren stora betänkligheter. Utom det motbjudande deri, att staten grundar sin ekonomiska tillvaro på beskattningen af en tillverkning, som man helst ville atvara, påpekade tal. att denna beskattning till största delen eller till ?; träffar den arbetande klassen af befolkningen. Då dertill komme att bränvinsskatten i två hänseenden vore en oriktig beskattning, emedan den så lätt är underkastad missräkning och emedan de största inkomsterna deraf ingå till statskontoret på en olämplig tid, nemligen slutet af året, och slutligen då stora svårigheter? ofta uppställa sig för jordbrukaren att anskaffa skattebeloppet, fann tal. det nödigt att söka efter andra beskattningsföremål och påpekade i sälant afseende i främsta rummet höjd tull å tobak. Sedan frih. Sprengtporten och hr v. Koch yttrat sig jemväl ogillande om bränvinsskattens höjande, den sednare med förslag att i stället lägga accis å tobakshandeln, uppträdde statsrådet frih. af Ugglas för bemötande af de framställda anmärkningarne. Med erfarenhet från åren 1867 och 1868, då inkomsterna blifvit 512 mill. rdr mindre än som beräknats, men deremot utgifterna 112 mill. rdr högre, hade regeringen sökt iakttaga den störs varsamhet vid inkomsternas beräkning samt höjt förslagsanslagen till deras verkliga belopp. Med afseende å de anspråk på sparsamhet från regeringens sida, som ständigt iramställdes, nämnde tal. att K. M:t i sina propositioner i förhållande till 1567 års statsreglering åstadkommit en besparing af omkring 2,500,000 rdr, i förhållande til 1868 års statsreglering af 1,480,000 rdr, till 1869 års af 266,900 rdr samt i förhållande till 1870 års af 579,000 rdr. IIvad angick beräkningen af brä vinstillverkningens belopp, så stödde den sig visserligen på 1867—1869 årens erfarenhet, ehuru K. M:t med afseende på dåvarande ogynnsamma förhållanden höjt medeltillverkningen med 1 mill. rdr. Att icke allenast de dåliga skördarna föror sakat bränvinstillverkningens förminskning, utar att detta äfven vore en följd af konsumtionens aftagande, bevisades deraf, att på 1860-talet inte år, utom 1867, bränvinstillverkningen nedgått så lågt som år 1869, likväl det gynnsammaste. De sistberörda förhållandet ansåg tal. stå i samman: hang med den starkt tilltagande kaffekonsumtionen. Tal. ansåg det emellertid rättast att upp. skjuta frågan med beräkningen af bräuvinstillverkningens belopp, tills det visat sig, huru framemo våren, sedan bränvinstillverkningen egt rum, för hållandena gestalta sig; och talaren skulle för sir del gerna se, att en ökad afgift blefve obehöflig Man hade framhållit tobak såsom lämpligare til beskattning än någon annan artikel. Då likvä tullen å tobak här utgör 26 öre per skålp., i Norge 25, i Danmark 9 och tyska tullföreningen är be tydligt lägre än hos oss, torde redan i detta vår: grannländers förhållande till oss ligga ett hinde för en tullförhöjning eller till vinnande af dermec åsyftadt ändamål. Importen, som från 1859 mer obetydlig förändring utgjort omkring 5 millioner visar också, att vi redan hunnit en hög siffra Sockeroch kaffeinförseln hatva deremot betydlig tilltagit. Att belägga tobakshandeln med accis kunde vara lämpligt, men kammaren skulle då g. ändå längre än den förut gjort och stadga ac å hela tobakstillverkningen och icke endast å ci garrer. Men erfarenheten från andra länder visar de de dryga kostnader uppbörden medför till väsendt lig del förminska vinsten af accisen. Den fram lagda staten för tullverket kan, om man jemfö förhållandet hos våra grannar, icke billigtvis redu ceras. Hvad postverket angår, har statsverket ick allenast betriats från em årlig utgift af 75,000 rd sijixomstkälla — här på stället 2 DUDUN