Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1870, sida 1

drägt lika med den förres med undantag af färgen, som hos den siste var ljusblå, hvarjemte denne saknade det skyddande hufvudklädet under hatten. — Klart att vända! — sade den blå med en viss tillfredsställelse — skutan ligger redan för ankar! Den brune såg frågande på talaren och äfven i hans öga blixtrade det liksom af tillfredsställelse. — I Sanct Johannes döparens — yttrade den blå såsom svar på den frågande blicken -abbedissan kom sjelf ned och var så mör i mun, så nog var hon välkommen! — Nå väl — återtog brunrocken, sedan han en stund besinnat sig — då syns det vara nog med en af oss här på platsen! — Det är mera, än jag skulle tro — inföll den blå — så länge hon ligger förtöjd i Sanct Johannis, så flyger hon icke bort och hon har fånglinorna ute, för tvenne herremän besökte henno genast, det var först drotsen, gamle herr Kristen Nilsson, och straxt derefter kom bi-kop Magnus från Åbo! — IIm .. de äro kloka och försigtiga min, och skola nog komma att hålla med konungen, om de hafva någon att frukta här hemma, och slå icke alla märken fel, så hafva de en sådan i den riko marsken ...jag menar, att herr Carl icke skall insinna sig här på mötet, utan sysslar deruppe i riket för herr Erik Pukes skull... Derutinnan hafven I nog rätt... marsken drog till Fogelvik, då jag lemnade Söderköping, och begaf sig sannolikt derifrån till Nyköping. Men till Fogelvik hade han med sig sin farbroder, gamle herr Carl Thordsson samt tvenne af dennes barn, unge herr Thord och lilla jungfru Brita... de iäro ock här i Kalmar med gamle herr Carl. Nu var ock unge Nils Bosson med bland marskens småsvenner ... IIm, det var en hugnad för ett gammalt hjerta alt se honom, hm... ( Forts.)