stämma med Dagbladet, som yttrar, att så länge teatercensuren sinnes till, skola alla medelmåttiga och underhaltiga teaterförfattare taga den till förevändning, då de ej lyckas med sina pjeser. Näst baron Bildts vackra tal har herr Edholms — icke hofmarskalkens — utnämning till postinspektor i Westerås tilldragit sig hufvudstadens uppmirksamhet. Hvarför har denna utnämning v uppmärksamhet? Jo, emedan en postt steman vunnit befordran inom postverket. Sådant har förut hört till undantagen Postverket hav varit armöens pensionsverk och kommunikationsväsendet begagnats till att befordra militären till eu inkomstbringande plats, utan afseende på deras förmåga, att ej säga deras vilja att på densamma göra det allmänna någon tjenst Man var också derföre nu beredd att f: se en militär utnämnd till ifrågavarande posttjenst i Vesterås, hvilken är ganska inbringande och sannolikt ger 5,000 rdr netto år i är sål litet. Så myc 2 rr skad blef man, då icke en militär, utan en bosttjensteman sick tjensten. Man tror sig kunna hoppas, att detta shall antyda en verklig förändring i systemet, hvilket dock icko kunnat gå för sig utan strid och utan stor energi från generalpostdirektörens sida. Iivad som möjligtvis i någras ögon förringar botydelsen at denna utnämning är, att hr Edholm tillhörer konungens enskilda vänkrets, men det är ju icke dermed ber ut don er vänskapen verkligen invorknämningen, då konungen 3 utom sin förkärlek för mil: het, skulle vilja gynna sin faders knbinettskammarherre och sin aflidne broders f. d. kavaljer, numera öfverste Ikoträ, hvilken jemte sedermera ecklesiastikministern m. m., m. m., grefve Henning Ilam jlton utgjorde kronprinsen Carls och arlfursten Gustafs dagliga sällskap i Upsala under studictiden på 1840-talet och nu var hr Edholms medtäffare till postmästaretjensten i Vesterås. Utnämningen har, efter hvad man tror sig veta, skett i fullkomlig konstitutioncl ordning, men som sagdt ej utan strid. Den utnämnde har efter on lång extraordinarictid nu i tio år srvarit ordinarie kontors-skrifvare i Stockholms postkontor och sednast innehaft sörerdnande som postdirektör för afgåcnde pohrraDo ster samt gjo:t sig känd för stor duglighet. Detta vitsord kan ej ens förringas af att han inmehar en tom titel af hofkamrerare, något som gör hvarken till eller från, då det är fråga om en redbar och skicklig tjensteman. Den nuvarande generalpostdirektören gör sig allmera förtjent af allmänhetens bifall, hvilket också tillkommer honom i fullt mått. Det finnes blott en f. d. posttjensteman, som tycks hafva svurit honom oblidkeligt hat och begagnar alla tillfällen att försöka öfvertyga publiken, det herr Roos är en mycket skadlig man. Dessa försök krönas dock icke ut den ringaste framgång. Man skrattar åt den tf. d. posttjenstemannen och finner honom löjlig, när han icke kan nöja sig med den högst lyckliga situation, i hvilken han för n. v. befinner sig och som är honom beskärd redan under hela haus återstående lisstid. Hvad vill han? utropade någon för en tid sedan, citer ett nytt och häftigt anfall al nyssnämnde boskafionhet. ,, Kan han icke vara belåten, då han har 5,600 rår i pension och slipper gå med posten? JI.