Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1870, sida 1

skunna fråga hela det öfriga landets opai stiska och i saken hemmastadde patriote som baron Bildt verkligen kan anses haf va rätt. ar vår handel erhållit en minsk ning? Männe den icke tvärtom följt jus sden naturliga vägen och sökt sig fram ge nom de mynningar, som visat sig beqvi mast och ändamålsenligast? Stockholi behöfver otvifvelaktigt höja sig i ett oc sannat afseende, såvidt det skall kunn vara en hufvudstad annat än till nam netk, men må det då i främsta rumme sjelft anstränga sig och för öfrigt söka a hjelp, som kan anses billig, af det all männa, utan att orättvist klaga öfver at hafva blifvit ,frånrötvadt sina naturlig: resurser och i en slik imaginär våldsger ning söka ursäkt för egen bristande på passlighet. Aftonbladet har egnat öfverståthållaren ifrågavarande tal en närmare granskning men endast uppehållit sig vid den skä rande motsats, som finnes emellan dett: tal och talarens åtgörande vid 1857 år riksdag, då han såsom statsutskottsle damot, riddarhustalare och partiledarkämpade just för de riktningar, som vårjernvägar sedermera erhållit och som har nu helt och hållet fördömer. Det är den na kolossala inkonseqvens, som ger Af tonbladet anledning att klandra baror Bildt; men det är väl icke det hufvudsakliga i frågan. Om också det är mindre rekommenderande för en offentlig persor att på ett decennium helt och hållet byta om äsigter i en riksvigtig fråga, blir detts dock en sak för sig, en biomständighet som egentligen icke har något att görs med sjelfva husvudfrågan. Denna är, huruvida baron Bildt har rätt eller ej, då han nu talar om hela den svenska handelns missriktning, och det är deruti man skulle önska se Aftonbladets åsigt. Baron Bildt har tillsändt A. B. en skrifvelse, hvilken sannolikt innehåller några kommentarier öfver kontrasterna 1857—1870, och denna skrifvelse blir synlig i afton, men kommer väl icke att just inverka på sjelfva den här nyss antydda hufvudsaken. Åtven om baron Bildt skulle alltid bafva hyst samma åsigter som nu, äro dessa icke derför det ringaste mer värda. Det är ett rikt ämne, och jag återkommer sannolikt mer än en gång dertill. Emellertid har öfverståthållarens throntal — nyårstal menar jag väckt stort uppseende i Stockholm. Man har ej varit van vid något sådant från det hållet, och som det alltid lyckas att göra sig omtyckt, när man smickrar en persons egenkärlek och ännu mer, om man låter honom se möjligheten att utan särdeles stor egen ansträngning vinna en fördel, så är Stockholm i allmänhet, det vill säga det stora, mindre reflekterande flertalet, nu alldeles förtjust i sin öfverståthållare. Baron Bildt har på en gång blifvit nästan populär — han får beröm till och med i ,,Fäderneslandet. En liten episod har varit ett uttryck i Å. DB., att öfverståthållaren låtit publicera sitt tal i Dagbladet. Detta uttryck tyckes icke hafva smakat Dagbladet, hvilket sannolikt deruti trott sig finna en anspelning på det gamla föregifvandet, att bladet skulle stå i något slags beroende af öfverståthållaren och polismakten i hulvudstaden, ett föregifvande som otvifvelaktigt saknar all grund. I gårdagens Dagblad tillkännager redaktionen, att det endast är denna redaktion, som , låter i bladet införa notiser eller artiklar af hvad namn och beskaffenhet som helst. Aftonbladet för i går afton låtsar icke om denna erinran, ehuru den var direkt stilld till nämnde tidning. Att Dagbladet icke står i beroende af polismakten tyckes det yttermera vilja visa, då det i dag visserligen hofsamt, men dock ganska bestämdt uppträder mot bibehållandet af teatercensuren, hvilken i Stockholm utöfvas af sckreteraren hos öfverståthållareembetet för polisärenden. Det är v. häradshöfding O. V. IIullt. som sedan nära trettio år innehar sckreteraretjensten och är en ganska human person, hvilket dock ej hindrar att censuren är något mindre humant, som för länge sedan bort vara afskaffad och aldrahelst net, då nationalrepresentationen beslutat dess borttagande. Man måste inRWR — a med den förres med undantag af förgan.