Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1869, sida 3

sdet en hvar af Förs staga, utan varder ock härmed kundg. man, som under sonoch helgedagar hade j ärnat sig ut till Bagaregården (ett stycke! bortom Redbergslid), der källarmästaren von Minden bjuder på goda varor och en skuggrik park. De bästa affärerna gör dock Schleminger på den välsignade ordning, som bjuder, att stadsportarne skola stängas på ett visst klockslag om qvällen och förblifva lyckta hela natten; ty hvad har den, som försummat tiden, annat att göra än begära natthärberge och supt hos den gästfrie Schleminger? — Ett stycke! ävgre bort vid Stampgatan bor en af Wahlstedts bekante, den ansedde borgaren Bengt Björck, som, medan han sysslar i sitt bryggeri, väl icke anar, att han skall! lifva sosterlandets politiska utveckling, kyrkan, poesien och journalistiken till gagn såsom farfader och farfarsfader till män, som på dessa olika områden gjort hans namn heder. I grannskapet af mäster Björck bor byggmästaren Feyel, hos hvilken just i dessa dagar inhyst sig en hemnde, som kallar sig ,,sekrefrån Sachsen och i avisorna tillkännager, att han undervisar i kristendom, astrologi och geomanti. Preses misstänker, att kristendomsundervisningen medföljer endast för att gifva de andra tvetydiga vetenskaperna ett hyggligt och rekommenderande sällskap, och ban förmodar, att i en f stad, der menniskorna räkna sig antingen ! ; 1 — — till ,,de upplyste eller till ,,de fromme och der för öfrigt handel och köpenskap upptaga sinnena, sekreteraren från Sachsen ej skall vinna många lärjungar). Men att sinnena upptagas af handel och? köpenskap är icke underligt i en tid som l denna, då Europa och särskildt gamlaf Sverige njuter af fredens välsignelser; då : 1 näringarne och utbytet af näringarnes alster återhemtat krafter, såvidt som tullar och skråtvång det medgifva, och hafvet betäckes af rikt lastade fartyg, som ej be-i höfva frukta rofgiriga korsarer. Det är ( en blomstringstid för Göteborg. Ostindiska kompagniet, som fått sin tredje oktroj, i utsänder väldiga skepp till Asiens aflägsna länder, och sillfisket är utomordeutligt s: gifvande: I Sill och fisk komma rikligt tillhanda, Thy står riket utan all våuda. : Salterierna och trankokerierna längs elf-. ven och ute i skärgården hafva fullt upp att göra. Orverallt lif och verksamhets t t I Gubben Wahlstedt jemför tillståndet nu med tillståndet i bans gröna ungdom, då han drogs från studierna i Upsala för att, med sista återstoden af Sveriges på slagfälten stupade eller af pesten bortryckta vapenföra befolkning tjena under fanan, och med all sin beundran, all sin kärlek för den oförliknelige hjelten, kung Karl, tackar han Vår Herre för hvad som är och önskar ej, att det förflutna må återvända, fast han, som alla gamla, klaga, att de enkla sederna försvinna, och att flärd och dårskap taga öfverhand. Men man far icke förbi fattighuset, utan att tänka på Willin, som nu predikar derinne, helst preses hör till dem, som värdera hans menniskokära verksamhet och särskildt önska framgång åt hans nyligen med små medel anlagda friskola. Preses undrar, på hvilken domkyrkoförsamlingens val till komminister efter afhdne Gadelius skall falla nästkommande 29 Augusti; många vilja ha Willin, som dock sjelf icke eftersträfvar platsen, men flertalet tycker icke om cn så pietistisk man och föredrager nog Nordblom eller Simson eller Andröen. Att med anledning at detta förestående val mycken spänning råder i sinnena, det finner man redan af magistratens kungörelse i gårdagens avisa, hv preses medför för att visa öfversten, och i hvilken man ordagrannt läser följande: Och som alla bemliga practiquer. lönliga sammankomster, kringlöpande i husen, lockande och öivertalande, til at därigenom värsva och ekaffnågon röster, äro alldeles stridande mot et Chr steligt val; så förmodar Magistraten icke allena: Värde Ledamöter och sig til vara lärer därföre hafva billig afs Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om Pr gemen, af d. 5 Junii 1739, i 5 S. sådant vid Femtio Daler Silfvermynts pligt och val-röstens sörlust förbjuder, såsom ock at de, som til Församlingen ej höra, vid samma pligt icke måga i valet sig blanda. För öfrigt, på det sjelfva val-törrätningen må med godt skick och i tiltörlig ordning för sig gä, finner Magistraten för godt, at, til almän efterrättelse, härmed kundgöra: 1) Emedan inge andre, som sagdt är, vid valet få votera, än de, som äro Husfäder, til Församlingen sig hålla. där sine Salighets-medel bruka, och Preste-rättigheter erlägga, antingen de sjelfve äga, eller bo i andres bus; altså tilstädjas inge flere, de valjande til hinder och intrång, at vid valet sig inställa, utan förbjudas alle, som stå ij andres bröd, såsom enskilte Betjente, Geseller,,: Lärlingar, Drängar, Pigor och flere, samt alt löst folk, at i kyrkan sig intränga, blitvande alle sdane af de vid kyrko-dörren satte Personer och Vakt afviste och undanhållne. Enkor och hustrur. hvilkas Männer til Församlingen höra, men äro frånvarande, äga frihet, at til deltagande i valet; sig infinna och rösta. ; l E 2) Och på det sådant så mycket bättre må kuana iakttagas, kommer allenast en af kyrko-dörr r-. na, nämli den som vid Choret är, til ingång sör alle vederbörande at öpen hållas: blifvande Kloc-! karen, Ringkarlarne och Kyrkovaktaren med de: öfrige Kyrko-Betjente, härmed alfvarligen antydde. at, vid ansvar och pligt efter omständigheterna, de andra dörrarna icke öpna eller Drängar och Påkar på läktarne eller annorstädes insläppa. 3) Klockan åtta om morgon nges törsta gängen och klockan nio sker såmmanringningen. Oh — I ) Detta vattendrag är längesedan igenfyldt. I ) Någon torde han dock ha erhållit, som i sin ordning sända öfverantvardat det undfångmystiska vetandet åt den på 1530-talet som man och tjufgodstillrättaskaffare ryktbare t gärdsmåstaren Boman. Denne bodde emellan Vallgatan och vallgrafven i en stuga, till hvilken man Laka Ennna kamma yfan genom ett märkt och fuk