platsen rundtomkring, så att moskeu skall komm att ligga fritt och dess skönhet derigenom fravst: i en ännu klarare dager. Den gamle kyrkoraktaren, som band på vår: fötter de halmtofflor, utan hvilka ingen får beträd: sådana heliga rum, berättade, att vid murandet a sjelfva grafven, som befinner sig i midten af de innersta, stora hvälfda koret, begagnats olja i let för vatten. Till murarne i det underjordisk: hvalfvet. der Sultan Ilassans och hans familjs krop par hvila i stora marmorkistor, har äfven begag nats olja, Ännu hänga i den yttre tempelgården hvars golf är belagdt med marmor af alleband: slag och hvilken är så stor, att ett af nutiden slott der godt kunde få rum, hundratals gröfre oc! finare jernkedjor, i hvilka lampor fordom vari fästade. Sultan Ilassans grafvärd af marmor är 6 fo lång samt håller 2 fot i bredd och i höjd, ha form af tvänne på hvarandra ställda likkistor met en stor marmorkula i hvardera af de fyra hörnen Ånnu träda araber dagligen in i detta kolossal: tempel och förrätta, efter att i en vrå af den yttr. förgården hafva ,skuddat stoftet af sina fött sin andakt invid gropen, omkring hvilken stengol vet är alldeles glatt af nötning. I förgårdens mid står ännu qvar den med ett öppet tempel öfver byggda bassin, der ,,tvagningen fordom gjordes Brunnen der bredvid. som försedde den med vatten, finnes ännu, ehuru Cen är utsinad, hvarför också ,,de rättrogne två sina fötter i en ränsten utanför hufvudingången till denna heliga byggnad. Vid utgåendet från grafven togo min följeslagare och jag miste om utgången och voro just på väg att träda in i ett rum, som till utseendet liknade en med respekt till sägandes svinstia, med halmtak på goltvet. då vi hejdades af den gamle Muselmannen-kyrkovaktarens förviflade skrik: ,Harim! harim! Hittintill fingo vi gå, men icke längre; derinnanför hade han sitt ,.Harem, hvilket, att döma af de qvinnor af bans stånd och vilkor, som man möter på gatorna i Kairo, icke tyckes kunna erbjuda någonting, som skulle locka en främling in i dessa smutsiga, illaluktande boningsrum, verkningar af elektricitelen på vin. Vid franska vetenskapsakademiens sednaste sammanträde inlemnades från d:r Scoutetten en berättelse om en egendomlig verkan af elektriciteten. En vinodlares i Digne, Paris, hus träffades för några månader sedan af blixten. Gnistan ingick i kalJaren och krossade flera vinfat, hvilkas innehåll nedrann i en fördjupning i golfvet, ämnad att upptaga det som möjligen spilldes eller utrann genom kärlens läckning. Egaren, som trodde att hans vin var förstördt, sålde det först för 7 öre kannan: men då han efter någon tid kom att smaka på det, fann han det ypperligt och sålde det lör 42 öre. Öfverraskad af denna ogendomliga upptäckt, frågade han d:r Scoutetten, huruida denne hö er kunde afgifva någon förklaring, och fick det svar, att fenomenet endast vore att tillskritva elektricitetens verkningar, hvilket antagande doktorn ville bevisa med experimenter. Dessa utfördes med det förvånande resultat, att afgjoråt dåliga viner förvandlades till ypperliga. Under dessa experimenter inträffade, att ett fat dålig mosel, som underkastades elektrisk behavdling, råkade att blifva bortglömdt under en månads tid. En dag fick kallardrängen emellertid befallning att tappa det på buteljer och underrättad derjemte, att vinet var at nre beskaffenhet. Mannen smakade på det och fann motsatsen: det hade en så utmärkt bouquet, att han, förmodande ett misstag, underrättade husbonden om förbållandet. Denne smakade och fann vinet alldeles ypperligt. För att utföra denna operation, förser un trådarne till en Voltas stapel med platinaspetsar och nedsänker dem i det vin, som skall rbättras. Den del af trådarne. som nedsänkes i inet, bör en vara af platina