Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1869, sida 1

lyckats, men åstadkommit så betydliga förluster, att man insett det sarliga uti att förnya sådane expeditioner. En proviantkolonn, som var betäckt af 1,000 man in) fanteri, behöfde c:a 4 dagar för att komma Äfram och tillbaka från fästet Dragal, och förlorade vid detta tillfälle i döda 22, i -Isårade 64 och 3 fångar, samt dessutom Åen del lastdjur. hvilka blefvo skjutna af sde cattaresiska skarpskyttarne. Den oländiga terrängen, bergsboernas ständiga öfäversall, det ihållande regnvädret och stormen, som omöjliggjorde hvarje bivuakering i någorlunda betäckta ställningar, ha bland de österrikiska trupperna spridt en slätt förklarlig skräck för förnyandet af q dessa expeditioner. Det heter, att order Ifrån Wien nu ankommit till tyrolerjägarne satt hålla sig färdiga att marschera till Dalj matien. Dessutom erfar man at , Neue freie Presse, att fältmarskalken Wagner, som icke lärer vara omtyckt af dalmatierna, fått befallning att tills vidare öfvertaga civiltörvaltningen af landet, under det grefve Auersperg blifvit utnämnd till I högste befälhafvare öfver den truppstyrka, ssom skall koncentreras i södra Dalmatien. JAllt detta antyder på, att det gäller skarpt sallvar. Neue freie Presse har sändt en sspeciell korrespondent till krigsskådeplatsen, hvilken under den 28 Oktober berätstar, att vädret då var högst ogynnsamt (för militäroperationer, enär vintren infunnit sig ovanligt tidigt med ihållande storm soch snöyra. Han uppskattar de österrikiska trupperna i Dalmatien till 6,000. Ur tidningen , Cittaldino, som utkommer i Triest, meddelar korrespondenten töljande yttrande: 5Om förhållandena i Cattaro-distriktet utveckla sig så, som det liknar sig till, skola ,,de svarta bergen blifva för Österrike ett Kaukasus. Hvarje man, som stupar i denna strid, måste — från allmän mensklig synpunkt — beklagas, men från politisk synpunkt ställer sig förhållandet annorlunda. Österrike har öfverlefvat nederlagen vid Solferino och Königgrätz, och skall väl äfven öfvervinna de förluster, som dalmatiernas uppror vållar. Men cattaresernas uppresning är början till en allmän grekisk-slavisk revolution och kan antaga ett ofantligt omfång. Vi kunna icke annat än framhålla, att orsaken till detta uppror måste sökas i regeringssystemet och de administrativa åtgärderna. Befolkningen i dessa trakter skall aldrig försona sig med ett system, som går ut på att nivellera de nationella skiljaktigheterna genom centralisering. Bitterheten hos befolkningen bevisas af det i går uti ett telegram innehållna meddelandet, att ett proviantmagasin i Cattaro blifvit uppbrändt genom mordbrandsanläggning. j FRANKRIKE. Den 2 November har i Paris förflutit lika lugnt som den 26 Oktober. Med undantag af talrika besök på kyrkogårdarne och bekransningen af Cavaignacs och Baudins grafvar, har ingen offentlig demonstration förekommit. Kejsaren lärer gifvit befallning att hålla allting färdigt för hans ankomst till tuilerierna den 27 November, två dagar före öppnandet af den lagstiftande församlingen. Den omständigheten, att prins Napoleon i Lördags hade ett långt samtal med kejsaren i Compiegne, samt att Emil Ollivier samma dag inträffade i hufvudstaden synes hafva föranledt spridandet af ryktet om en ministerförändring, hvilken väl dock sysselsätter man sig för närvarande mest med de förestående supplementvalen. Angående de förestående supplementvalen i hufvudstaden skrifves till , Köln. lLeit.: l första valdistriktet uppträder Rochefort äfven nu på allvar som kandidat. I ett privatmöte hade man uppläst ett bref, i hvilket han föreslog advokaten Laurier till kandidat; nu har Rochefort i ett annat bref meddelat, att han ändrat beslut. Då han skref det första brefvet (i Aug. månad), ansåg han icke nödigt att uppträda som kandidat, emedan han hvarje dag väntade underrättelse om kejsar Napoleons död, hvilken — efter hans förmenande — skulle haft republikens proklamerande till följd. Nu ställer sig saken annorlunda. Kejsardömet börjar att konsolidera sig mera än någonsin, och Rochefort uppträder derföre numera icke för sin vän, utan för sig sjelf. Han ogillar för öfrigt icke, att Laurier täflar med honom om kandidaturen, sannolikt emedan Laurier har föga chancer för sig; hvaremot Rochefort desto mera motarbetar Cantagrel, hvilken synes honom , för gammalmodig och förlitet djerf. I tredje distriktet äro ännu ej några bestämda kandidater uppställda. Enär Öllivier mest af personliga skäl föll igenom här, och dessutom i denna stadsdel sinnesknappast är att tro på. I Lufvudstaden