Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1869, sida 2

RIKEN, ÖSTERRIKE. Neue freie Presse uttalar sig med stor förbittring mot några af sina kolleger, hvilka tillrådt regeringen att visa eftergifvenhet mot czekerna på grund af deras seger vid valen. , Neue freie Presse påminner härvid om den verkan, som hvarje tecken till eftergifvenhet utöfvar på czekerna, och om de triumferande yttranden, hvarmed de czekiska organerna helsa odylika tecken till svaghet. Den nämnde tidningens yttranden synas antyda, att oenighet, med afseende på den böhmiska frågan, råder inom det mot författningen vänligt sinnade partiet. FRANKRIKE. Jules Simon och Magnin ha besvarat Jules Ferrys i tidningarne intagna uppmaning till de oppositionella medlemmarne af lagstiftande församlingen att ofördröjligen infinna sig i hufvudstaden. Jules Simon skrifver från Bordeaux: Min käre vän! Jag är nödsakad att stanna här, emedan jag skall hålla en föreläsning till förmån för de arbetare, som lidit förluster genom branden. Ni känner, och alla mina vänner känna mina åsigter om regeringens uppträdande och de pligter, som detta ålägger oss. Vi äro alla eniga att på ett energiskt återlordra landets rättigheter, och detta skall blifva lätt för oss, ty utom den absoluta rättvisan, ha vi den skrifna lagen för oss. Det skall blifva ett i historien enstaka skådespel, då vi försvara den mot oss riktade lagen mot dem, som stiftat densamma. Magnins bref lyder sålunda: Min käre vän! Det var en lycklig tanke af Er, då Ni uppmanade våra kolleger af oppositionen att inom kort samlas i Paris. Jag ställer mig till Edert förfogande, men önskar, att Ni måtte bestämma dag för mötet. Öfverenskom fördenskull härom med våra i Paris varande kolleger. Ställningen är allvarlig; den fordrar från vår sida en noggrann pröfning och allvarsamma rådplägningar. Den personliga regeringen vill icke gifva etter, utan försöke nytt att handla efter sitt lynne och som enväldsherrskare. Besegrad i valen, försöker den att hämnas. Den nationella suveräniteten, hvars tr a tolkar vi äro, skall förstå att påtvinga denna ering sin vilja. Intet kan råda öfver rätten, intet kan besegra den allmänna meningen, och vi hafva begge för oss. De flesta tidningar fortfara att afstyrka den af Raspail och andra brushufvuden tilltänkta demonstrationen den 26 dennes. Så yttras i den mycket spridda , Sidcle: Låten den allmänna rösträtten lösa uppgiften och föra oss till målet! Vi ha segren i händerna; må vi misstro dem, som vilja förleda oss till förlöpningar, genom hvilka densamma skulle kunna fräuryckas oss. De otäliga äro i denna stund — såsom sakerna nu stå — farligare, än de lättrogna förut varit. Må vi icke på en dag förlora det, till hvars förvärfvande vi behöft 18 år! Må vi spela vårt spel och icke våra motståndares! N Det vore önskvärdt, om man ställde sig dessa kloka uppmaningar till efterrättelse; men på många håll fruktas, att om äfven endast några få deputerade företaga den tillämnade demonstrationen, skulle detta dock blifva ,,den gnista, som tände på krutdurken. Ilelt säkert skulle den personliga regeringens beundrare begagna ett