stadgan den 29 Juni 1852 hädanefter skols hafva följande förändrade lydelse: 18.3. Fiske må ej idkas medelst utläggande och affyrande under vattenytan af minor, patroner eller annan redskap, laddade med dynamit, krut eller annat sprängämne. Under påstående fiskleh eller notfiske må man ej heller i grannskapet lossa skott eller annat starkt buller förorsaka, så vid det utan synnerlig olägenhet undv kan. 33 S. Hvar som, till idkande af fiske eller åstadkommande af skada derå, utlägger och affyrar under vattenytan minor, patroner eller annan redskap, laddade med dynamit, krut eller annat sprängämne, böte från 50 till 200 riksdaler banko (från 75 till 300 riksdaler riksmynt). Öfverträder någon eljest i 18 meddeladt förbud, dömes till böter från 5 till 25 riksdaler banco (från 7 riksdaler 50 öre till 37 riksdaler 50 öre riksmynt). — Törslotk åt statskontoret. Redan den 11 sistlidne Augusti framlade statskontoret en förslagsberäkning öfver nämnda embetsverks tillgångar och utbetalningar intill medlet af Oktober mågad. Det visade sig deraf, att utbetalningarne öfversteg tillgångarne med 3 millioner 726,000 rdr. Vid sådant förhållande anhöll statskontoret hos Kongl. Maj:t om bemyndigande att, i mån af behof, hos riksgäldskontoret lyfta ett belopp af 3!, millioner med förbindelse för statskontoret att, så snart dess tillgångar det medgåfve, återgälda hvad riksgäldskontoret sålunda förskjutit. Detta ärende förekom till Kongl, Maj:ts pröfning den 20 Augusti, hvarvid någon anledning till anmärkning mot de uti förslagsberäkningen upptagna poster icke förekom; men med arseende å vanskligheten af en för så lång tidrymd som två månader på förhand uppgjord beräkning, ansåg Kgl. Maj:t sig böra endast på det sätt bifalla ifrågavarande hemställan, att statskontoret bemyndigades intill medlet af Oktober i mån af behof lyfta till en början ett belopp af 2 mill. rdr. Sedermera har statskontoret anmält, att under tiden intill den 15 Oktober en brist af 1,300,000 vore alt emotse och att under den närmast efter nyssnämnda dag följande tiden förestode icke obetydliga utbetalningar, hvaribland en den 18 Oktober å 250,000 rdr jernvägsbyggnadsmedel. Med afseende härå har Kongl. Maj:t den 28 sistlidne September ytterligare bemyndigat statskontoret att under ofvan sagda tid eller till och med den 15 Oktober hos riksgäldskontoret, i den mån sådant finnes nödigt, lyfta jemväl återstoden af den i statskontorets förut omförmälda framställning avgifna summa, eller 1,500,000 rdr, med förbindelse för statskontoret att, så snart dess tillgångar det medgifva, återgälda hvad det i följd häraf kan komma att uppbära. — Kinesiska beskickningen och Stockholms pöbel. I Dagl. Alleh:a läses: Det påstås att den kinesiska beskickningens afresa påskyndats genom den närgångenhet, för hvilken densamma varit utsatt från isynnerhet hufvudstadens pöbel. Vi veta visserligen ej, om så verkligen förhåller sig, men ej skulle det förundra oss, om ofvan antydda motiv verkligen legat till grund för en afresa efter kortare uppehåll härstädes än hvad ursprungligen varit afsedt. Denna närgångenhet har verkligen öfverskridit alla gränser för det passande och rent af öfvergått till personlig förolämpning och misshandling. Sistl. Fredags afton blef på Slottsbacken en af ambassadens medlemmar utsatt för en om ytterlig råhet hos individer af den lägre hufvudstadsbefolkningen vittnande behandling. En person vid namn Carl Axel Johansson, spanmålsbärare till yrket, rusade nemligen på honom och te att genom ryckniugar i kinesens hårpiska kullslå honom. Om detta är sannt — ett förhällande, som ännu ej är fullt utredt, enär den angifne förbrytaren, kallad till polisdomstolen, inför densamma inställt sig i så berusadt tillstånd, att ransakningen måste uppskjutas, men som dock tyvärr lär vara utom allt tvifvel — om detta är sannt, så är onckligen en skymf tillfogad svenska namnet genom en viss del af Stockholmsbefolkningens uppförande mot en fremmande makts beskickning och dess kränkning af göstvänskapens och folkrättens lagar. Vi beskylla Kinas folk för barbari, derför att detsamma i sekler stängt sitt land för fremlingar, och derför att de objudne fremlingar, som i rak strid mot landets lagar inträngt i dess bandelsstäders aflägsnare delar, dervid förolämpats af den kinesiska pöbeln. Men då samma Kina, öppnande sina hamnar för den auropeiska handeln och kulturen, utsträcker en vänskaplig hand mot vårt aflägsna land — då förolämpas på ett dylikt sätt hos oss på vår civiliserade hutvudstads mest besökta platser de män, som tillhöra den beskickning, som fått i uppdrag att till vårt lands regering framföra dessa den kinesiska regeringens mot Europas folk förändrade tänkesätt. Ilvad namn förtjenar en dylik råhet i seder och tänkesätt? Ej tjenar den som ett bevis på vår fordran att anses för en af den civiliserade verldens friaste och mest humant och medborgerligt bildade folk. Den närgångna nyfikenhet, för hvilken ambassaden varit utsatt, faller ej inom gränserna för lagens åtgöranden, men den handling, som vi ofvan relererat, gör det. Denna handling utgör en skam för Sverige inför utlandet, för Stockholm inför Sverige. Vi hoppas, att den må blifva exemplariskt bestraffad. Det är vid tillfällen sådana som dessa, som det tillhör medborgare ur de klasser, som göra anspråk på att anses som bildade och nitälskande för allmän ordning, att i främsta rummet öfvervaka upprätthållandet af vårt lands heder. — Föreläsningar. I Vetenskaps-akademiens hörsal skulle domprosten professor Linder från Vesterås såsom i dag Onsdag hålla en föreläsning, som har till ämne familjelifvet hos forntidens greker. Behållninssaon af aonna föralgöaninae I; Lam af