Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1869, sida 2

i Ibarraye. Han hade från sina gosseår fört ett fritt och oberoende lif; ty herr de Champfort, som ej ville tvinga honom att välja den presterliga banan, hade kort efter sin ankomst till Amerika lemnat honom hos en vän i Montreal. Deruppväxte han tillsammans med den blandade franska och engelska befolkningen, som alltjemt hotades med anfall af de oberoende irokeserna, eller ock följde han sin adoptivfader, då herr de Champfort ansåg det möjligt att föra honom med sig till de vilda trakter, dit endast några köpmän eller djerfva missionärer vågade intränga. Gavarnie var nu sjöofficer och innerligt fästad vid det land, der han för sig funnit en bana öppen, hvilken i Frankrike var stängd för hvarje ofrälse, hur stor hans förtjenst än kunde vara. Herr de Champfort hade följt en välvillig impuls, då han förde gossen med sig till Amerika och räddade honom från en mäktig familjs vrede, som han sjelf bade ådragit sig, och han belönades, då han fann att gossen hade egenskaper, som höjde honom öfver hans stånd och snart tillförsäkrade honom ett rum i sin välgörares hjerta. Vid denna tidpunkt hade herr de Champfort ännu icke blifvit råcollet, men längre fram ingick han i denna orden i förhoppning att derigenom lättare kunna verka såsom missionär, men han sökte aldrig inverka på Gavarnie att följa hans exempel, emedan han var förvissad att om kallelse fanns, skulle den nog gifva sig tillkänna. Många månader hade förflutit sedan de sist sågo hvarandra. Herr de Champfort hade begifvit sig bort på en mission till en neutral stam, hvilken han hoppades kunna uppnå genom deras förfärliga bundsförvandter