i allmänhet och synnerligen här i Sverige, var föga känd, ja, icke sällan till sitt rätta syftemäl misskänd, motverkades vår läroanstalt, vid sitt uppträdande, i sina företag af bristande upplysning, fastkållande vid äldre vanor och egenheten i vårt folklynne, att uti vissa fall svårligen vilja tillegna sig det fördelaktiga, som icke öppnar utsigt till snar i vetande eller skyndsam vinst. — Men föresatsen att oafbrutet arbeta, att segra celler falla, var hennes ledare. — På denna läroanstalt synes kunna tillämpas orden: ,I motgång och betryck hon sina dygder öfvat; och den historiska öfversigt af hennes tillkomst, utveckling och öfriga förhållanden, som särskildt författad kommer att öfverlemnas åt offentlig kännedom, ådagalägger det nyss anförda. Men en trygg framhärdighet vinner slutligen ett önskadt ändamål. En annan tid, som förtröstansfullt emotsågs, framträdde med sina rättmätiga anspråk, hvilka man bemödade sig att motsvara. Adelsinnade och välvillige förvaltare at läroanstaltens materiella tillgångar och en fördomsfri öfverstyrelse, bestående af höga embetsmän och andra högaktade medborgare inom staden, samverkade, kraftigt understödda af våra båda statsmakter, och denna värderika benägenhet gjorde möjligt, att, i dessa salar och arbetsrum, läroanstalten nu kan finna utrymme, trefnad och till ökad arbetslust lifva dem, som böra hemta fördel af undervrisningen och öfningarne, medan föreståndaren och lärarne med ökad tillfredsställelse kunna utöfva sitt vigtiga kall och derigenom göra läroanstalten förtjent af de förmåner och det allmänna förtroende, som trygga hennes bestånd och öka hennes ära. egen pligt, att äfven vid början af ett nytt tidskifte närvara och deltaga i förberedelserna till ett fortsatt undervisningsarbete, har jag både före och vid detta högtidliga tillfälle icke bordt underlåta att uppfylla. Det skall för öfrigt blifva mig kärt att, så länge jag det förmår, och omständigheterna medgifva, vara till nytta för ett läroverk, åt hvilket jag egnat en stor del af min lefnads verksamhet, och jag kan ej annat än med djup rörelse, med oförställd tacksamhet uttala mitt varma, kanhända sista helsningsord till de ädle, som omhuldat denna teknologiska läroanstalt, ön-skande frid, lycka och välgång åt den värdige föreståndaren, de kunskapsegande och skicklige lä-t rarne, som nitiskt vårda densamma och befordra J undervisningens framgång, manande stipendiater . S S I och elever till uppmärksamhet och flit, under: skydd af Gud, som är de redliges stöd. Sångkören utförde härefter ett recitativ med aria och slutkör, hvartill orden voro skrifua af professor Palmstedt och musiken komponerad af hr Czapek. Texten lydde sålunda: Recitativ. Vi lyda himlens bud, Som här bland oss förkunnat Välsignelsen af Gud, Den nåd han oss förunnat. Här i vårt nya hem, i skönt och värdigt skick, Framträda kunskap, flit och ordning för vår blick. Åria. Här i våra stora salar Trifves nyttans vän så väl; Här för eftertanken talar Flit och ordning till vår sjä Träden fram! — J unge vänner! Nyttjen rätt hvad lyckan ger; Värdig den som lifligt känner Ett begär att veta mer, Än förut han mäktat fatta: Då, först då ban kan uppskatta Värdet af sitt lärdomsmått. 1 Tacksamt våra röster höjas Till de män, som manat fram t 2 Fröet till den starka stam, Som de goda frukter burit Och rern rika skördar skurit. k Då den vackra musikens sista toner förklingat, anmälde grefve Ehrensvärd att s till de lyckönskningar, som nyss utgått från den frejdade mannens, skolans förre föreståndares läppar, anslutit sig helsningar från Norge, anlända i dag pr telegraf. Dessa telegrammer voro: från Indrigesdepartementet, undertecknadt Stang; från ingeniören C. Pihl m. tl., (telegrammet dateradt en plats på Dovresjäll), från tekniska och polytekniska föreningarne i Kristiania, från fordua elever i Bergen och från sordna elever i Kristiania, alla telegrammerna uttryckande tacksägelse för den undervisning Chalmersska skolan beredt Norges söner. Den ganska högtidliga festen slutade kl. 34 2, hvarefter den talrika församlingen spridde sig i lokalerna, för att taga de vackra lärosalarne och de goda anordningarne för undervisningen i betraktande. P Gretve Ehrensvärd gifver i dag middag D för Chalmersska skolans direktion, före6 ståndare och lärare, professor Palmstedt d m. fl., och på aftonen kommer en kolla-. tion alt ega rum uti skolans lokal, hvare till professor v. Schoultz inbjudit skolans Ä elever jemte för anstalten intresserade per-F. soner. Skolan kommer att vid tillfället al ekläreras. — Italienska operans representation d förliden gårdag å Mindre teatern, den förc sta å nämnde scen, gafs för omkring halft q; hus. Publiken visade sig synnerligen road så af den gifna operan, Rossinis ,Barbera-!4 ren, som i sjelfva verket nu ätven gick j ojemförligt bättre, än då den lörra gången uppfördes. Härtill bidrog icke litet recitativernas ackompanjerande å pianot J; i stället sör af orkestern. I asseende på denna sistnämnda må i förbigående anmärkas, att densamma öfverhufvud tycktes väl stark för lokalen, hvilket företrädesvis bemärktes i ensemblerna. Samtliga rollinnehafvare gjorde synbarligen sitt bästa, och hvad särskildt hrr Castelli å (Bartolo) och Tusti (Basilio) beträffar, så hade de denna gång modererat sin ma-sa skering och voro i flera momenter verkligt roande. Hr Guadagnini tycktes till ti en början hafva tappat bort en del af Figaros goda lynne. Det återkom dock 3 snart nog, och hr G. blef derefter samme förträsflige Figaro som eljest alltid. Fröken Caracciolo (Rosina) och hr Coy (Al-n maviva) uppbära sina resp. partier gan— ska väl, om än, såsom vi förut anmärkt, fö deras sång lemnar åtskilligt öfrigt att ön-I ska i afseende på här erforderlig strup-a. färdighet. ha Under operans gång blefvo samtliga ar-y tisterna flera gånger inropade. A MLA 2 2 orca da.