till Venedig, der äfven samma inkognito skulle bibehällas, och således inga sestligheter ske. Konungen af Italien skulle, civilklädd, göra visit hos kejsarinnan, hvilken i Venedig föröfrigt endast skulle mottaga erkebiskopen, högste befälhafvaren för trupperna och prefekten. Efter sex dagars vistelse i dogernas stad ämnar hon begifva sig till Athen. der hon endast skulle uppehålla sig ea dag. Man antager likväl, att häri skall ske en förändring, och att vistelsen i den grekiska hufvudstaden skall utsträckas till åtminstone tre dagar, på det kejsarinnan må blifva i tillfälle att bese Akropolis och stadens andra märkvärdiga forntidsminnesmärken. I Konstantinopel, der hennes stränga inkognito skulle upphöra, skola lysande fester gifvas af sultanen, af hvilka en del redan af oss blifvit omnämnda. Från Konstantinopel sker resan öfver Alexandria till Kairo, hvarifrån hon ämnar göra en utflygt till Pyramiderna och derefter den 18 November öfvervara inrigningen af Suez-kanalen. Kejsarinnans svit uppgitves bestå utaf femton personer, hvaribland hennes tvenne nigcer, hertiginnorna af Alba, hennes nevö grefve de Huescar, grefvinnan de la Poöze samt fröknarne Marion och Lawrence, hvilka alltid åtfölja kejsarinnan. Bland de personer, som föröfrigt deltaga i resan, uppgifvas: general Doury, adjutant hos kejsaren; kammarherren grefve de CasseBrissac och grefve Davilliers Regnault de Saint-Jean dAngely. Tjenstepersonalen lärer likaledes bestå af femton personer. Sammankomsten i S:t Cloud den 28 September mellan kejsaren och kejsarinnan samt prinsen och prinsessan af Wales var, enligt ,,Libertå, utomordentligt hjertlig. Kejsarinnan och prinsessan omfamnade hvarandra som systrar. De talade isynnerhet om kejsarinnans förestående resa till Orienten, och kejsarinnan åhörde med lifligt intresse prinsessans berättelse om det besök, som hon för icke längesedan gjort i Turkiet och Grekland. Utrikesministern har den 10 September utfärdat en cirkulärskrifvelse till Frankrikes representanter i utlandet angående det ökumeniska konciliet, hvaraf framgår, att kejsaren vid detsamma icke skall låta representera sig af någon särskild ampassadör. Franska regeringen förbehåller sig föröfrigt fria händer, ifall konciliet skulle fatta beslut, som stode i strid emot statsrätten. Skrifvelsen är för öfrigt hållen i moderat ton, dock så, att kurian erhållit åtskilliga vinkar, som det gäller att beakta. ; ENGLAND. Ett i sig obetydligt tillfälle, årsmötet af en landtmannaförening i West Herfordshire, gaf utrikesministern lord Clarendon den 28 September anledning att uttala sig öfver den nuvarande ställningen i Europa. I min ställning, sade han, är jag icke blott i stånd, utan det är äfven för mig nödvändigt att erfara mycket af hvad som föregår i andra länder och i utländska folks rådplägningar. Jag har nu någon tid vistats på kontinenten och återvändt förra veckan. Jag hade der tillfälle att göra mina observationer och har sammanträffat med några män, hvilka utöfva ett icke ringa inflytande på Europas öde. Ehuru jag visst icke tilltror mig någon profetisk förmåga, kan jag dock icke underlåta att uttrycka den öfvertygelsen, det vi icke någon gång etter kriget mellan Preussen och Österrike haft så grundade anledningar till förhoppningar om fredens upprätthållande, som nu.Under det man i allmänhet varit benägen att anse förvecklingarne mellan Turkiet och Egypten för en endast mellan dessa makter förevarande strid, påstås det i en korrespondens af den 22 Sept. från Triest till ,,Augsb. allg. Zeit., att det är England och Frankrike, som stå bakom de nämnde parterna. Korrespondensen lyder sålunda: Den förenade engelska flottan, den mäktigaste, som Medelhafvet någonsin burit, bestående af 12 pansarskepp samt 1 pansarfregatt med 233 jättekanoner och 13,220 hästars kraft, har tagit station vid Malta, och samtidigt härmed fordrar Porten med bestämdhet utleverering af de egyptiska pansarskeppen och en reduktion af den egyptiska armåen, som rättare borde kallas afväpning, enär det fordras, att alla kammarladdningsvapen skola aflemnas. Lösningen af denna gåta ligger klart i dagen, äfvensom det egentliga ändamälet med föreningen af Kanaloch Medelhafs-eskadrarne. England har gjort ett storartadt drag på scbackbrädet. Ifall det hade lyckats Frankrike att i Egypten — under vicekonungens firma — skaffa sig en ny, i Frankrike bygd pansarflotta, kommenderad af officerare, som voro bildade efter franskt mönster, så skulle England en vacker dag i Medelhafvet ha befunnit sig gentemot en öfvermäktig fransk-egyptisk sjömakt, till hvilken sannolikt äfven Italien skulle hafva slutit sig, och dess ötvervigt i Medelhafvet skulle då varit satt på spel, på samma gång det skulle varit den största fara för, att den nya vägen till östra Asien råkat i Frank