Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1869, sida 2

Göteborg d. 1 Oktober. Ånyo ett offer hemburet åt vår materialistiska tidsriktning! — har måhända en eller annan äfven bland oss suckat, då han i dag bevittnat den högtidlighet, hvarmed en slöjdskolas nya palatslika lokal blifvit invigd. Det är sannt, att klagomålen öfver ,,den materialistiska tiden blifvit något mindre hörbara under de sednare åren. Man har kanske kommit underfund med, att det ligger både orättvisa och okunnighet i denna klagan. Det har sig nemligen något svårt att allvarligen påstå, att den gamla goda tidens eröfringsoch plundringskrig vittna om en mindre materialistisk tendens än vår tids bemödande att på fredlig väg och med bevarande af allas rätt vinna välstånd och förmögenhet. Man skulle annars tillerkänna rånaren och inbrottstjufven mer idealism än den fredlige arbetare, hvars hem han plundrar. Det har sig också svårt att finna mindre materialism i de gamla samhällsformerna, som i allmänhet utgingo på att låta de högre klasserna lefva i yppighet på de lägres bekostnad, att betrakta de sednare som ett medel för de förra — än man kan finna i de nyare, som, om möjligt, vilja göra alla lika rättvisa och betrygga åt alla samhällslifvets fördelar. Vidare torde det hafva sig svårt att i de alkemistiska grubblerier, de städse uppdykande försök att göra guld, som absorberade alla medeltidens lärdes krafter, finna en mer idealistisk sträfvan än i den nya tidens naturforskning, hvars bäste män söka vetandet för vetandets egen skull, fast nästan hvarje nyförvärsvad kunskap om naturen medför äfven praktiska förmåner för menniskoslägtet och ökar dess magt tillika med dess insigt. — Emellertid höres dock ännu alltemellanåt det gamla ropet, och det är väl på grund deraf som för några dagar sedan Charles Dickens, den berömde engelske författaren, fann lämpligt att protestera mot det, då han, såsom hederspresident för en slöjdskola i Birmingham, öppnade dess föreläsningar. Hvad han då yttrade torde, vid ett tillfälle sådant som det, hvilket i dag här firats, vara på sin plats att återgifva, icke derför att det skulle innehålla någon djupsinnig och genomgående vederläggning af klagomälet, ty så är det icke, utan derför att det, som vi tro, återgifver hvad folk i allmänhet tänker i saken. Han yttrade bland annat: Det antages allmänt, allt för allmänt, att vår tid är materialistisk och till följd deraf irreligiös. Det gör mig ondt, att jag nyligen fått höra detta påstående upprepadt från ett inflytelserikt håll, för hvilket jag hyser stor aktning och önskade kunna hysa större ). Jag fruktar, att om denna osanna åsigt får upprepas och åter upprepas, utan att någon protesterar deremot, skall den mindre tänkande delen af allmänheten slutligen taga den ) Herr Dickens anspelar här på det högkyrkliga presterskapet, som, eget nog, uppstämde verop öfver sina motståndares ,, materialism, när desse fordrade, att irländska kyrkan skall söka sin styrka i andlig kraft och ej i statsanslag, och medan de veropande sjelfva förtvifladt fasthöllo vid sina feta sinekurer, som de ansågo oskiljaktigt förbundna med kyrkans intressen. Red:n