att herr de Champforts äldre bror — en man känd i sjelfva Paris för sin dåliga karakter och sina ofantliga skulder — bestred donationen och gjorde anspråk på egendomen. Herr de Champfort hade väntat det straxt, men emedan några år hade förflutit innan han vidtog detta steg, måste han antingen hafva erhållit nya vapen, eller ock var hans ställning förtviflad. Nu begaf Gavarnie sig till Frankrike, och emedan en af de personer, hvars bistånd var nödvändigt för honom, var en bekant notarie i Ibarraye, slog han sig ned i den lilla staden för att sjelf öfvervaka sina affärer, medan han samtidigt studerade det land hans gamle vän ännu i sin frivilliga landsflykt älskade så högt. Alla de feodala missbruk, hvarunder Canada suckade, såg han här i ännu högre grad. De lägre klassernas slafveri, adelns privilegier, det gränslösa slöseriet och den fattiges lidanden slogo honom med förfärlig kraft efter hans amerikanska lif. Han längtade att komma ifrån denna ohyggliga atmosfer och räknade de månader, som måste förflyta innan han kunde återvända till Amerika, ehuru han för sin faderlige väns skull önskade att kunna bosätta sig i Frankrike. Då han återkom från sitt första besök på slottet Lestrelle, sökte han sin notarie, men fann honom ej hemma; derefter spelade han några partier biljard på ett kase, der Ibarrayes manliga befolkning brukade mötas för att fördrifva tiden, och sedan frågade han sig sjelf, huru han skulle tillbringa den återstående delen af aftonen och huru han skulle kunna uthärda de månader, som måste förflyta innan han ordnat sina egna affärer och några litte-l.