Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1869, sida 1

På af hr v. ordföranden framställd proposition, besvarade mötet mom. 1 af frågan med nej. I afseende på mom. 2 yttrade hr Brattberg, att man oftast beginge det felet att icke bereda sig någon inkomst af fodret; man borde vara lika angelägen härom, som om sådens tillgodogörande. Till följe af detta fel, funnes exempel på, huru äfven de rikaste foderskördar icke någonting afkastat. Hr H. Schmidt trodde det icke kunna förnekas, att klöfverodlingen ofantligt tilltagit, men att fodret icke rätt användes. För detta ändamåls vinnande vore nödvändigt att alltmera införa sommarstalltodring. Sedan åtskilliga talare framhållit vigten af rotfruktsodlingen, särdeles på sådane ställen, der jorden, genom att för ofta hafva burit klöfver, blifvit 5klöfversjuk, besvarades mom. b sålunda: 1 den mån, som den mindre jordbrukaren genom ladugårdsskötseln kan bereda sig inkomst, blir det för honom lönande att odla foderväxter. 2. Sedan en inbemsk hvitbetssockerfabrikation numera synes hafva tillvunnit sig en allmän och välförtjent uppmärksamhet inom vårt land, så frågas: Kan odling af sockerbetor tillskynda det bohuslänska jordbruket några framstående fördelar, under förutsättning af produktens afsättning inom landet, och, i så fall, under hvilka förhållanden bör hvitvetsodlingen bedrifvas? Länsagronomen Brattberg inledde diskussionen med att fästa uppmärksamheten på länets lyckliga belägenhet, som gjorde, att transporten till atsättningsorten mestadels skulle blifva särdeles lätt. Troligen vore jordens naturliga beskaffenhet äfven på de flesta ställen i länet lämplig för den itrågavarande odlingen, för hvilken det behötves en väl dikad, djup och väl genomgödd jord. För odling at hvitbetor till socker får jorden ej gödas med animalisk gödsel under det år, då denna odling sker, utan det föregående; hvaremot superfosfat då bör användas. Ehuru tal. icke ännu vore i tillfälle att meddela bestämda fakta öfver den vanliga afkastningen, visste han dock hvitbetsodlingen vara särdeles lönande, isynnerhet i jemförelse med säd; dock berodde detta till en del på den väglängd, som betorna hade att transporteras på land, hvilken ej torde böra vara öfver en mil. Hr C. Lundström meddelade, att ett för anläggning af hvitbetssockerfabrik bildadt bolag erbjuder under en tid at 15 år 80 öre pr centuer af hvitbetor, mot det, att jordbrukare under nämnde tid på en viss areal odla hvitbetor till afsättning vid bolagets fabrik. Detta bolag ville dessutom anställa personer, som kostnadsfritt undervisade i hvitbetsodlingen på de egendomar, der sådan odling skedde för afsättuing till bolaget, äfvensom till försäljning tillhandahalla bästa hvitbetsfrö och passande gödningsämnen. Tal. hade rest omkring i detta län i sällskap med professor Muller, hvilken funnit jorden här — för dess rika kalihalt.för odling af hvitbetor lämpligare än både i Tyskland och Frankrike. Vid frågans bedömande borde man äfven taga i beräkning det vigtiga affallet vid fabrikerna, som för en obetydlighet kan af jordbrukare få köpas. Hr löjtnant Ki man ansåg, det jorden i allmänhet här i länet vore för styf för hvitttetsodling, samt fästade uppmärksamheten på de oita förekommande svåra slagregn, som motverkade densamma. Då det i Skåne betalas 1 rdr pr centner, synes det nu ifrågasatta priset — 80 öre — vara för lågt. Åtven i Kalmar lärer bjudits 1 rdr. Efter den erfarenhet, tal. haft, kunde han icke förorda den nämnde odlingen, åtminstone icke i den trakt han bor, der det icke med fördel torde kunna odlas andra rotfrukter än potatis. Hr Brattberg medgaf, att det visserligen sinnes delar af länet, som icke lämpa sig för den meranämnde hvitbetsodlingen, dock trodde han detta icke i allmänhet vara förhållandet. Då hvitbetorna med fördel kunna användas till kreaturen, vore allt skäl att försöka odlingen deraf, äfven innan man bestämt sig för att kontrahera med det förenämnde bolaget om leverans af sockerbetor. Hr H. Schmidt trodde jorden i allmänhet vara lämplig, samt kunde af egen erfarenhet försäkra, det hvitbetor voro lättare att odla än rofvor och kålrötter. Hr öfverstelöjtnant Neiglick ansåg erfarenheten vara alltför ringa för att kunna lerana ett bestämdt svar på den framställda frågan. Då emellertid hvitbetan utan tvifvel snart torde blitva en begärlig, lätt afsättlig handelsvara, såväl för sockerbruk som för brännerier, och då den dessviom ined största fördel kan användas för kreaturseus utfodring och för hushållet, vore allt skal att på försök odla densamma. Man borde äfven taga i betraktande, huru jorden genom denna odling vunne både i växtkraft och i omsorgstullare bebrukning. IIvitbetan borde dock ej ingå i cirkvhationen, utan endast odlas på sådana delar gi egendonen, der jorden antagligen bäst lampade sis derör. Vid de jemförelser, Sm blifvit gjorda mellan nettobehållningen a hvitbetsoch potatisodling, hade man Åa förgätit kostnaderna för potatisens vuande. Sist anfördes, huru talaren i år vunt en vacker skörd af hvitbetor, ehuru sådden skedde först den 28 Maj och jorden var uppfylld af Ogräs. Hr I. Claesson meddelade, att för cirka 30 år sedan försöktes hvitbetsodling i trakten af Göteborg, och betorna betaltes då med 4 rdr 50 öre pr tunna. Odlingen upphörde dock, emedan man icke lyckades vinna mera än 4 proc. sockerhalt. Efter förbättring i metoderna vid sockerbruken, vore förhållandet annorlunda, och nu vore allt skäl att på nytt taga ihop med den nämnde odingen, hvilken äfven lönar sig ofantligt väl, som exemplen från Skåne bevisa. Så hade från ett nära Landskrona beläget 1.:dels hemman alkastningen af hvitbetor från 6 tunnland under ett år realiserats till ett belopp af 2,000 rdr. En vigtig sak vore dock, att jordbrukarne kunde för sina ladugårdar få affallet efter betorna. vara. Det vore fasligt illa om han skulle . 1