Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1869, sida 1

vara. Det vore fasligt illa om han skulle fästa sig vid henne, som han alls icke kan få — sade mor Tärne. — Hvarför icke? — fortfor riksåagsmor — jag tror att Pelle blir en bra gosse, som kan få hvem han pekar på. — Nog vill jag hoppas att han blir bra — sade mor Tärne — men jag kan ej hoppas att han skall kunna skaffa sig någon rikedom med två tomma händer, och riksdagsman gifter väl icke bort enda dottern med en fattiglapp. — Ja, det står i Guds hand — suckade riksdagsmor. — Men, oss emellan sagdt, så skulle jag helst af alla vilja ha Pelle till måg. Låtom oss derföre bedja Gud att så en gång måtte ske. De båda männen inträdde nu och samtalet afbröts. Kaffet var straxt färdigt. Så fort det var färdigt for riksdagsman i väg med gossarne. Tärne och hans hustru återvände hem. (Forts.)