Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1869, sida 1

— Visste jag att det lände dig till nå gon fromma, så kunde jag väl skicka dig till Ultuna, ty så pass pengar har jag sparat ihop, som behöfdes dertill. Men jag vill inte att du skall bli någon förnäm dagdrifvare. Sådant kan väl icke heller komma ifråga, då jag icke har någon förmögenhet att lemna dig; men min mening var att du icke skulle gå som en dagtjut om du också fick en högre plats i samhället än din far haft, utan alltid älska arbetet. Arbetet är det bästa kapital, ja sjelfva kapitalets moder. De största rike: domar kunna slösas bort i lat mans hand, då deremot den minsta skärf kan göras fruktbringande i den flitiges och arbetsammes. Den rike lättingen kan förlora sin oberoende ställning, men den flitige kan vinna sig oberoende genom sitt arbete. Jag har sjelf sett att det ej är omöjligt. Som gosse i verlden disputerade jag en gång härom med riksdagsman i Aspö, hvilken var jemnårig med mig och under hvars fader min far var torpare Han skröt öfver sin fars pengar, ty har trodde, att penningen var det högsta goda och att ingen framgång i verlden kunde gifvas utan den. Jag deremot påstod att jag nog skulle arbeta mig till oberoende och lycka fast jag inga penningar hade Då skrattade han och detta gjorde mig ondt i själen. Jag lofvade inom mig att jag skulle göra allt för att visa att arbetet var bättre än penningen — och Gud gaf mig äfven framgång. Nu erkänner riksdagsman ock att jag lyckats, men han anser detta endast som ett enstaka fall och tror ännu på penningens allmakt. Derför skulle det vara min högsta glädje om äfven du ville bli en arbetets man, om