Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1869, sida 1

s:ninnii:: —— det polska språket och togo sig deraf anledning att inlemna en särskild adress, hvaruti de förklarade sig emot, att , hela Österrike blef upplöst i idel personal-unions-stater. I mötet den 24, då resolutionen tillika med adressen hade blifvit antagna med stor röstpluralitet, lemnade de rutheniska deputerade församlingssalenI Wien hade detta uppträdande at landtdagen i Lemberg väckt ofantligt uppseende och tillika framkallat många betänkligheter hos kejsarens omgifning. Kejsaren hade nemligen (efter Beusts råd) beslutat företaga en resa till Krakau och Lemberg, der man antog, att hans närvaro skulle bidraga till att vinna folket och mildra sinnesstämningen. Redan då ,,resolutionen var inlemnad till landtdagen (den 16 Sept.), lät Beust underhand polackerna veta, att kejsaren omöjligen kunde mottaga en adress, som var åtföljd af ett sådant aktstyckeIIvad som ökade rikskanslerns betänkligheter — eller, rättare sagdt, väckte hans förvåning — var, att t. o. m. furst Goluchowski i mycket bestämda uttryck uttalade sig till fördel för resolutionen. Beust förnyade sina varningar, men förgäfves. I Krakau och Lemberg hade man emellertid vidtagit stora och kostsamma förberedelser för att mottaga kejsaren på ett så lysande sätt som möjligt. Då ett telegram omsider meddelade underrättelsen om resohetionens antagande, sammankallades i Wien genast ett statsråd, i hvilket det efter långa öfverläggningar beslöts att afsätta furst Goluchowski som ståthållare, att uppskjuta kejsarens resa, men att deremot icke upplösa landtdagen. Goluchovski reste straxt derefter till Wien, der han uttalade sig mycket bestämdt och frimodigt om sinnesstämningen i Galizien. Då han återvände till Lemberg, blef han af befolkningen emottagen med stort jubel och enthusiasm. Den 14 Oktober afslutades landtdagen samtidigt med de flesta andra österrikiska landtdagarne. Den förlidet år antagna ,,resolutionen måste nu betraktas som polackernas framtidsprogram i Galizien. Det kan förutses, ati samma anspråk ånyo skola framställas, samt att ett afslag från regeringens sida skulle hafva till följd, att samtliga de polska riksrådsmedlemmarae skola nedlägga sina mandater. Det är tydligt, att detta på visst sätt skall blifva ett vanesår för det vienska riksrådet, hvilket är det tyska författningspartiets sista hopp och stöd. Hittills ha nemligen polackerna nödtorftigt representerat det slaviska elementet i det svienska riksrådet, som ju skall vara en gemensam representation för 7 mill. tyskar och 13 mill. slaver; men då nu de polska deputerade gå samma väg som czekerna, återstå nästan endast tyska riksrådsmedlemmar. Det blir då ett förnyande af den sfiktion, som låg till grund för Schmerlings ,,vidsträcktare riksråd: en representation på papperet, som icke sanns till i verkligheten. Tidningarne i Wien medgifva sjelfva, att frågan om de gali:iska riksrådamedlemmarnes nedläggande af mandaterna betyder lif eller död för riksrådet, och att denna församling står i fara att sammankrympa till en tysk landtdag, om det icke kommer till förlikning med czekerna och polackerna. Tyskarne vilja helst skilja dessa motståndare åt, men under den sednaste tiden har närmandet dem emellan: blifvit innerligare än någonsin förut. Smolka, som år 1865 icke kunde tränga igenom, lärer nu räkna talrika anhängare bland de lembergska deputerade. Ziemialkowski, Goluchowski och Dubs (staden Lembergs 3 representanter) ba nedlagt sina mandater, och det är all sannolikhet för, att det i stället skall väljas deputerade af Smolkas parti, hvars program i korthet är följande: oförtöfvadt nedläggande af mandaterna och protest mot statsgrundlagen af den 19 December 1867 samt en offensiv och defensiv allians med czekerna i Böbmen. FRANKRIKE. De sednaste underrättelserna om kejsar Napoleons helsotillstånd låta godt. Förbättringen anses nu såsom ständigt framridande. och keisaren har kunnat böria