Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1869, sida 1

på repade jag. — Jag lemnade honom tröskeln för ett ögonblick sedan. Marguerite stampade otåligt med sin lilla fot. — Då har han smugit sig bort, af fruktan att nödgas gå till sängs och blifva skiljd från sin kära Babette. O, så ledsamt! Det var ledsamt, och, hvad som var ännu värre, han hade gömt sig så väl, att vi, ehuru vi sökte nära en timme. ej kunde finna honom. Marguerite ordentligt gret och tröstades endast af löftet att barnet skulle blifva hennes, då förmiddagsarbetet var slutadt och Claude fick tid att spåra upp honom. På detta sätt förflöt tiden; och klockan fyra kom Pierrette för att säga oss, att monsieur Alexander just skulle faire le prison! — Faire le prison! upprepade jag. — Hvad kan det vara? Men Marguerite endast tog mig vid handen och sprang ut på gården, dit den öfriga samiljen följde. Här funno vi onkel Alexander, omgifven if arbetssolket. Bredvid honom stod en iten bytta, innehållande några qvarter lrufsaft, och i handen höll ban en knippa ostiga nycklar. Han nickade åt Marguerite och, vänlande sig till mig, sade han: — Detta är en ceremoni, bruklig här i rakten. Då all saften är utpressad och la saten falla, stänga vi källardörrarna ch lemna vinet att jäsa. Det jäser nu. tom och hör! Vi gingo in. Ingången längre bort var edan stängd, och en tryckande vinlukt yngde luften. Det var mycket mörkt, så